Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bengt Henrik Alstermark föddes i Brunskogs
socken i Vermland 1800. Föräldrarne voro v. pastorn
och komministern Bengt Alstermark och Magdalena
v. Bähr. Efter att hafva genomgått Karlstads läroverk
blef han vårterminen 1820 student i Uppsala, der han
till en början genomgick det teologiska seminariet
för att vid uppnådd laga ålder blifva prest; men
då han i närheten af akademien lyckats erhålla en
någorlunda förmånlig plats såsom enskild lärare,
började han bereda sig till den filosofiska graden. Året
1824 besökte han sina slägtingar i Vermland och
var då samme lefnadsglade, friske yngling, som
fordom. Han förnyade detta besök året derpå, men
kom nu med bruten helsa och förkrossad själ. En
gäckad kärlek antogs vara orsaken till denna
plötsliga förändring; inga enskildheter derom höra hit,
helst som föremålet för denna känsla ännu lärer
lefva. Den forna helsan och lefnadslusten återkommo
aldrig mera. Sina planer på magistergraden uppgaf
han och lät 1824 prestviga sig. Han tjenstgjorde
derefter i Karlstads stift till 1827, då han för sitt
lidande, som bestämt sig till en kronisk lefversjukdom,
för ett par år måste söka tjenstledighet, inträdde
åter, ehuru svag, i tjenstgöring för några år, till dess
1841 all förmåga dertiil brast honom och döden i
Maj samma år befriade honom från hans bekymmer,
hans plågor och den oro, hvaröfver han i många år
klagat.
“Min afledne broder“, skrifver prosten Alstermark,
“hade många goda anlag, och som jag var hans
förste informator, vet jag med hvilken lätthet han
fattade allting. Han blef bland annat en mycket snäll
musikus, och var redan vid tolf år så försigkommen
på violin, att han kunde — tillsammans med sin
tvillingbroder — spela till dans, ett nöje, som den tiden
mycket öfvades af Brunskogs glada och talrika ungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
