Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Teodor Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förestods nämda blad af C. J. L. Almqvist. Freja hade ej
blott utan undseende behandlat den afgudade
författarens Det går an, utan ock för öfrigt tillåtit sig en kritisk,
i stället för en oinskränkt beundrande, hållning gent emot
den af Palmblad så kallade “Törnros-kulten“. Blanche
hade dess utom lemnat ett särskildt, naturligtvis mot
Almqvists beryktade skrift riktadt, bidrag till “Det går
an-litera-tureu“ medelst sin 1840 utgifna Sara Videbeck, En tafia
ur lifvet. Emellertid hade allt detta ännu ej föranledt
någon förklarad fiendskap. Men under Almqvists tillfälliga
befattning som chef för Aftonbladet utbrast en liflig
politisk polemik mellan detta blad och Freja, hvilken senare
ock samtidigt innehöll en allvarsam kritik af Almqvists
Gabriele Mimanso. För att göra sig qvitt den obeqväme
motståndaren, tillgrep Almqvist den utvägen att vända
sina anfall mot en tredje, fullkomligt ovidkommande
person, hvilken till Blanche stod i det närmare
förhållande, att Almqvist hoppades pa detta sätt bringa Freja
till tystnad. Sedan han med en i dunkla ordalag hållen
uppsats börjat denna taktik, lät han genom Crusenstolpe
underrätta Blanche om sin afsigt att, derest ej Freja
upphörde att angripa Almqvist, vare sig i hans
egenskap af författare till allmänt kända skrifter eller såsom
interims-chef för Aftonbladet, öfverflytta striden till det
nya fält, han redan genom nyss antydda uppsats
beträdt-Mot Almqvists förnekelse af detta beteende, för hvilket
Freja genast drog honom inför offentlighetens domstol,
uppträdde Crusenstolpe med en redogörelse för det uppdrag,
han haft att utföra, hvilken ej lemnade något tvifvel öfrigt
om arten af det förfarande, hvartill Går an-författaren gjort
sig skyldig. Ehuru Blanche, såsom karakter och publicist,
gick fullt oskadad ur denna strid, lärer dock dess bitterhet
väsentligen ha medverkat till hans beslut att lemna den
politiska pressen och på ett annat område pröfva sina
rika gåfvor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
