Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Teodor Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
första upphofvet till de ansträngningar, hvarigenom man i
sista stund sökte godtgöra de begångna försummelserna,
och hvarigenom vi, såsom han under förberedelserna till
1862 års utställning erinrade, måhända tröstade oss sjelfve,
men likväl ej förmådde hålla oss skadeslöse för den
medömkan, det hån, hvarmed milliontals besökande från
verldens alla kanter öfverhöljt den skandinaviska afdelningen
“med dess vestgötatyger och vedbodlås“. Återkommen från
London till Paris i slutet af juni, skref han derifrån till
hemmet ett bref, meddeladt i Aftonbladet den 8 juli 1851,
flammande af fosterländsk smärta och harm. “Hvad jag
vid första anblicken af kristallpalatset genast förstod",
yttrar han här, “var att en stor strid kämpats och att
en stor seger firats; men en strid utan kula och bajonett,
en seger utan blodiga lagrar. I peristilen står fredens
gudinna, och hennes leende är himmelens, ty allt hvad
menniskoanden kan uppfinna och menniskohanden utföra
har grupperat sig bakom henne. Likasom Gud gladde sig
åt sitt verk, kan menniskan i kristallpalatset glädja sig åt
sitt, ty der är allt ganska godt, allt, allt, utom–-“
Han kastar en blick på de stora industriländernas
storartade utställningar. “Äfven det lilla Danmark, med ännu
blödande sär efter det kanske svåraste bland alla dess krig,
är ett Eldorado emot de tvänne förenade Nordens riken,
som likväl hugnats med fredens välsignelser. Det blef
randigt för mina ögon“, säger han, “vid den svensk-norska
afdelningen, ty hvad som först uppenbarade sig för dem, var
diverse vådar bomullstyg, med de mattaste färger“. Intet af
allt det för vårt land egendomliga stod att upptäcka. Han såg
det vackraste pelsverket på utställningen i danska
afdelningen, han såg kakelugnar från Sydtyskland, skridskor från
Paris, men intet sådant från Sverge, ingenting från Åkers
styckebruk eller Motala verkstad, han såg eländigt små
porfyrvaser, men ej dem från Rosendal, futtiga “proflappar“
af siden, ej jämförligt med det, hvarmed vår minister i
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
