Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Teodor Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdagen, beviljades i rikligare mått, än regeringen — för
tillhandahållande åt skarpskytteföreningarna af exercis- och
målskjutningsgevär — hade begärt. Rikets ständer lemnade
nämligen också anslag till instruktörers aflöning,
målskjutningspremier och ammunition. När regeringen, i sin till
sista ståndsriksdagen afgifna berättelse om hvad i riket och
dess styrelse sig tilldragit, kunde meddela den
underrättelsen om folkbeväpningens “särdeles anmärkningsvärda
tillväxt^ att skarpskytteföreningarnas antal hösten 1865 steg
till 284 med en sammanräknad styrka af närmare 40,000
man, upplyste hon på samma gång, att de för instruktörer,
premier och ammunition anslagna summor ej medgifvit, att
till hvarje förening utdela något betydligt eller ens
tillfredsställande belopp. Det visade sig sålunda, att den
entusiastiske folkbeväpningsvännen hade beräknat bättre, än de
betänksamme, som varnat mot allt för stora anspråk.
Af öfriga företeelser från Blanches andra riksdag må
här främst nämnas, att han förnyade sitt af föregående
riksförsamling godkända, men af regeringen “begrafna“
förslag om prygelstraffets afskaffande. Som bekant, blef omsider
detta önskningsmäl förverkligadt genom de nye krigslagarne
af 1868. För öfrigt återfinna vi hans namn i
borgareståndets öfverläggningar om sådana ärenden, som nya
strafflagen, latinläsningen och öfveransträngningen i
skolorna, karolinska institutets examensrätt och
universitets-flyttningen, sammanbindningsbanan, déchargebetänkandet,
representationsförslaget, den polska frågan, hvilken
behandling föranledde honom att anmärka, att “man vore
nästan färdig att tro, att vi äro lika tappre på vers som
vi äro fego på prosa“. Väl ville han stödja den regering,
som framlagt propositionen om ny riksdagsordning, men
han ansåg ej derför rätt, att med fullkomlig tystnad
förbigå vissa anmärkningsvärda regeringsbeslut, t. ex. det
om tullbehandlingen af pitprops, och han var ej i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
