Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacopo Foroni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rossinis, Donizettis och Verdis beundrare och elev
törnade i början något emot nordens smak för Tysklands
mästare, en Mozart, en Weber; men han fann sig snart,
tog seden och smaken dit han kom, tycktes sedan dela sin
kärlek lika mellan Italiens och Tysklands partiturer, fylde
mästerligt sin plats och gaf ny ordning, nytt lif åt det gamla
kapellet. Häftig och brusande i början, blef han snart sina
lugna kapellisters bästa vän, liksom han redan förut var
andras. Få främlingar, om ens någon, hade under så kort
tid vunnit så många vänner som han, väninnor icke minst,
ty han kunde vara förledande, förtjusande, oemotståndlig,
när han ville, och han ville det nästan jemnt.
Såsom konstnär tillhörde han icke dessa musici, som
ensidigt tro att man icke kan vara en storhet, utan att
sjunga en bravur-aria af Rossini eller spela ett solo af
Paganini; hans vyer öppnade sig äfven och kanske mest åt
andra håll. Han talade gerna om de verldshistoriska händelserna,
om nationernas lif, framsteg och utveckling på frihetens
och bildningens bana. Det dröjde icke länge förrän han
kände sig lika lifligt intresserad för hvad som rörde vårt
land, som hade det varit hans eget; af sydlänningen återstod
knappast annat än namnet, den lindriga brytningen samt
hårets och ögats svarta färg; till själen var han redan fullt
ut lika svensk som någon af oss, deltog i våra seder,
tidsfördrif och förhoppningar, liksom hade han aldrig haft några
andra. Så studerade han t. ex. alla våra tidningar från
början till slut, resonnerade i tull- och bankfrågor ofta
mycket bättre än mången ledamot af de höglofliga utskotten,
fast han aldrig kunde begripa vår ståndsrepresentation, och
det skulle mycket förvåna oss om han icke långt före detta
slutit sig till dem som ifrat för en bättre valordning för
Stockholms stad, helst till dem som kämpat för
personlighetsprincipen.
Sådan var denne ovanlige främling, hvilken under loppet
af ett tiotal år framstod såsom en af de mest eftersökte och
firade inom våra bildade sälskapskretsar. Det var en dylik
krets han hade gästat och som vanligt med sitt behagliga
umgängessätt och sin stora musikaliska talang lifvat, när
han natten mellan den 7 och 8 hemkom till sin boning.
Efter vanan slog han några briljanta ackorder på sitt ypperliga
piano, började måhända på uvertyren till det verk han
nyligen komponerat, utan att förnimma det anslag som ödet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
