Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som dessutom intogs af ynglingens vackra utseende och öppna
redbara väsen, fick han af honom understöd för att återtaga
de afbrutna studierna. Han genomgick Vesterås gymnasium
och var en af de utmärktaste der; han slutade sin
lefnadsbana den 17 Mars detta år i Upsala, bland hvars utmärktaste
han äfven kunde räknas. Den förre bodbetjenten dog såsom
professor i latinet.
Huruvida han varit större eller mindre latinare än en
Lundvall, en Törneros, en Sellén, hvilkas lärostol han
innehaft, det kunna vi icke afgöra; men hvad vi bestämdt veta
det är att Zedritz var romare till lif och själ, eller, sannare
uttryckt, sådan romaren var, innan denne med den
republikanska statsförfattningen förlorade sina dygder. Hans ädla
höga gestalt, hans oförfärade karakter, hans hat till allt
slags förtryck, hans hängifvenhet för hvarje sträfvande i
frisinnad riktning, allt detta gjorde af honom en ren klassisk
typ. Det fattades blott sandalerna och togan. Men så hade
han i stället smyckat sig med de skönaste perlorna af en
yngre tid, med kristendomens kärlek och den nya
civilisationens humanitet, och tänkte han sig ånyo ett Rom, så
tänkte han det utan liktorer och slafvar.
Troligtvis skref han ej och talade sin latin så vackert
som den nyssnämnde Törneros, otvifvelaktigt en af de lärdaste
Upsala Akademi haft; men säkerligen låg han ej, lik denne,
och genomvakade hela nätter i sorg öfver att en Geijer en
dag fann Upsalastugan för trång och med ens bröt med det
trångbröstade kotteri, som så länge höll denne mäktige ande
fången. Alltid har det förundrat oss, att sådane personer,
som i ungdomen mest jublat öfver en Miltiadis och
Themistoclis segrar öfver orientens despotism; som svärmat för
Platos idealer och fält tårar vid Sokratis giftbägare; som
hänryckts af en Demothenes, en Cicero, när desse talade för
friheten, eller af en Cato, när han dog för den; — att
sådane personer, sade vi, med sitt laudatur både i grekiska
och latin samt vid alla möjliga tillfällen ordande om de
klassiska språkens oumbärlighet för ungdomens bildning, icke
sällan visat sig vara de mest fiendtliga mot all frihet och
de ödmjukaste kryparne för all makt, hur absolut despotisk
denna än månde vara. Det är som vore hos dem glosan ett
och andan deruti ett annat. De föra grekers och romares
tunger i sin mun, men i sina bröst hysa de äkta kinesiska
hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
