Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi nämnde nägot om det der småleendet kring den
gamle patriotens läppar, hvilket bevisade att han fann lifvet
godt, trots dagens aldrig hvilande bekymmer, trots menniskors
otacksamhet eller glömska. Men detta småleende släcktes
för alltid, när han förlorade sitt enda barn, sin son, sin
ålderdoms stöd och glädje. Ynglingen dog i fjerran land,
och den arme fadren, som icke kunde vallfärdas till hans
graf, fick ej heller fälla en tår på dess torfva. Tåren är
sorgens bittra saft, men äfven tröstens lena balsam, och
fallen på en graf närmar den himmelen till jorden. Denna
tröst beskärdes honom ej, och från den stunden var Gustaf
Hjerta icke mer densamme. Det var som hade hans lefnads
sol med ens gått ned och iemnat honom allena midt i
vinternatten af de nära 70 åren. En vänlig stjerna vakade likväl
öfver hans sista stunder. Det var den maka han mot slutet
af sitt lif förenade sig med. Så blef ändå det sista han af
detta lifvet säg: en blick af ömhet, och det sista han hörde:
ett ord af välsignelse. Hans maka gjorde hvad
fäderneslandet bort göra. [1]
Borta är då äfven denne folkets man! Det glesnar allt
mer och mer, ledet af dem som, med åsidosättande af enskilda
fördelar och enskildt lugn, lefva för det offentliga, för
samhället och det hela. Snart är det endast deras grafvar man
kan räkna. Hvad skall komma efter dem ? Hvar äro de
nya upplagorna af lågande fosterlandskärlek, politiskt mod
och andra medborgerliga dygder? Hvar? — Det skymmer
för våra ögon, det ser verkligen hopplöst ut!
7 januari 1860.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
