Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
led han brist på ammunition, ty han hade kunskaper som
få, tankedjup som få och seghet som ingen. Men denna
seghet, som under dåvarande förhållanden så väl kom honom
till pass, blef både honom och den sak han förfäktat till
men under de sednare tiotalen af hans lefnad. Den som
icke följer med tiden, honom växer tiden öfver hufvudet.
Theorell qvarstod ännu på samma plats som han stod för
sjutton eller aderton år sedan, och derför att allt föreföll
honom klart eller “undanstökadt“ på den väg han då
tillryggalagt, ansåg han det vara tillräckligt med detta och
tyckte att hvad som vidare fordrades, eller hvad den
rastlöst framåtilande tiden strödde omkring sig af friskare idéer,
nyare rättsanspråk m. m., var för mycket, var till och med
ohemult, tagande allt för yra och lättsinnighet som han icke
sjelf från början varit med om att förfäkta. Derigenom
kom han icke sällan i en falsk ställning, råkade ofta in midt
i det konservativa lägret, som naturligtvis alltid emottog
honom med pukor och trumpeter; men att detta läger,
trots fanfarerna, icke behagade honom, det hade vi en gång
tillfälle att erfara, när en bekant i hans närvaro vågade
påstå att han var medarbetare i Svenska tidningen,
högstsalig i åminnelse, hoc est: ett slags öfverlöpare. Då for
han upp som en eldpelare och svedde omkring sig så att
det bar syn för sagen. Och han hade skäl dertill, ty det
är en stor skilnad emellan att gå öfver och att vara stationär.
Den som, i likhet med Theorell, tror att “det bästa är fiende
till det goda“, kan icke rätt fatta betydelsen af ett annat
mera tidsenligt ordspråk som säger, att “det bästa är godt nog".
Dock, det är måhända orätt att tala om hvad en
offentlig man uraktlåtit, i stället för att endast bedöma
honom efter hvad han verkligen gjort, och hvad den i alla
fall så gedigne Theorell uträttat är tillräckligt för att bereda
honom ett rum bland tidehvarfvets utmärktare politiska
skriftställare och fosterlandets ädlare söner. Vi häntydde något
på hans förmåga att sveda eller bita omkring sig, och nekas
kan ej att Theorell, på något afstånd skådad, föreföll ganska
kärf och hvass. Hur man då betraktade honom, tyckte man
sig alltid möta den skarpslipade eggen af en klinga; men
på närmare och mera förtroligt håll fann man snart att
klingan äfven hade sin runda, sin damascherade sida,
visserligen sin stålrand, men också sina gyllene blommor. Det
var ett uppbyggelserikt nöje att se och höra Theorell i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
