Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Hvem är herrn?“ frågar baronen, icke misstänkande i
honom en sökande.
“Jo, jag är den som skall bli inspektor pä Ström,“
svarar Holmberg helt obesväradt,
“Hå, är det så!“ yttrar Ströms egare, tagande ett steg
tillbaka men dragande på mun; “nå, herrn har väl betyg?“
“Ja prestbetyg,“ dokumenterar sig Holmberg.
“Hä! prestbetyg? ingenting annat?“
“Nej, men med berömlig kristendomskunskap.“
Baronen skrattar, alla skratta.
“Men förstår herrn sig verkligen på jordbruk?“ börjar
ånyo baronen.
“Mycket väl,“ försäkrar Holmberg.
“Och pa ladugårdsskötsel?“
“Lika väl som på jordbruk,“ är det tvärsäkra svaret.
Nytt skratt.
“Skrattar bäst som skrattar sist,“ tänker Holmberg.
Detsamma tänkte förmodligen himlen och baron Bennet
med, ty två dagar derefter var Holmberg välbestäld inspektor
på Ström. Den gången fick, märkvärdigt nog, berömlig
krtstendomskunskap gälla för mer än förnäma rekommendationer,
titlar och ordensband; men, det oaktadt, fick säteriegaren
aldrig skäl att ångra sitt val. Dag från dag blef
han alltmer intagen af sin nya inspektor, som, trots sin
ungdom, hade gehör med sig i allt hvad han anordnade,
begrep allt hvad han lade handen vid och krusade för ingen.
Sällan har väl en egendomsförvaltare så talat ur skägget
både inför husbonde och underhafvande, som den skägglöse
inspektören pä Ström.
Vi hafva dröjt något längre vid denna händelse från
Holmbergs ungdom, men den lägger fullt i dagen hans
karakter: hans beslutsamhet, oförskräckthet och förmåga att
kunna hvad han ville. Så gick några år under hans
ledning plogen raskt fram öfver Ströms egor, trotsande alla
impedimenter, med undantag likväl af ett och annat som
den med vördnad vek åt sidan för, och det var ättekullen,
det var hällen med runan. Förr skulle plogen fått gå öfver
Axel Holmbergs eget hufvud, än öfver forntida minnesmärken,
dem han tidigt tog vård om, oförtröttadt studerade
och beskref samt städse förblef huld och trogen.
Men fosterfadren, hvars namn han bar, fordrade
enträget att “Holmbergens Axel“, såsom han på vestkusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
