- Project Runeberg -  Minnesbilder /
123

(1872) [MARC] [MARC] [MARC] Author: August Blanche With: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En general i fred! Nåväl, det var icke Lefréns fel
att det stannade vid det och, för öfrigt, icke är
krigaräran den som vi skulle sätta främst på vår rangrulla, i
fall vi hade någon. Men om, när det gäller, man skall
kunna emottaga fienden med varma serveter, nog är det
af vigt att ha duktygen i ordning. Också är det såsom
militärisk organisatör Lefrén mest utmärkt sig, och ingen
skall förneka honom ett rum bland vårt lands utmärktaste
teoretiskt bildade militärer. Vi kunna icke bedöma hans
tre tomer föreläsningar i krigsvetenskapen, men män af
facket räkna dem bland hörnstenarne för den militäriska
bildningen inom vårt land, och det känna vi med visshet
att Lefrén varit en af de kraftigaste kämparne för ett
förbättradt allmänt undervisningssätt och efter många heta
strider befrämjat modersmålets och de lefvande språkens
seger öfver de döda — en seger af större välsignelse för
slägtet, än mången som tillkämpats i têten för
bataljonerna i fält.

Såsom ledamot af Riddarhuset stod Lefrén merendels
på Hartmansdorffs sida, för mycket passionerad för att vara
livad man kallar lycklig talare. Vid sådana tillfällen var
han mera upprörd och känslig än grundlig och vis, mera
kadett än guvernör. Det var, må man tro, eld under denna
hjessa af snö — eld som kunnat räcka till för minst ett
dussin af nutidens själsbleka ungdomar, och der eld fins,
der är det aldrig kallt i hjertat. Det var en lust att se
den ståtlige gubben, glödande ännu i sitt åttonde decennium,
mäktig af hänförelse på lifvets nedersta trappsteg, exalterad
ända in i döden. Det är att ha lefvat med fullt lif från
början till slut. Att en sådan personlighet varit älskad af
alla med hvilka han stått i beröring, det faller af sig sjelft,
utan att man behöfver skada den sorgdrägt som af de
kårer han tillhört eller verkat för burits såsom ett uttryck
af deras saknad, ett bevis af deras hyllning at hans minne.

                                                1 februari 1862.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abminnes/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free