Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och att följaktligen den eller de som hädanefter egna sig
åt samma studium och arbete böra stanna i den största
tacksamhetsskuld hos honom. Alla söka gerna floden, men
få göra sig besvär med att uppsöka dess källor. Strinnholms
svenska historia, det är svenska historiens källor
sammanförda inom samma brädd, hela riksarkivet inom samma
permar. Såsom ett bevis på Strinnholms forskningsifver
och outtröttlighet i denna väg, vilja vi berätta något som
hände under dens skoltid som tecknar dessa rader. En
dag under lektionen för Jakob Ekelund i Klara trivialskola
inträdde i rektorsklassen en fyratioårig man, tarfligt klädd,
liten till vexten och med det vänligaste ansigte. Han
frågade rektor Ekelund efter en disputation som då helt
nyligen varit hållen i Upsala och som afhandlat några
momenter ur den förste Vasas lif. Ekelund visste ännu
intet derom.
“Jag mäste ovilkorligen ha den,“ förklarade den lille
mannen.
“Skrif till Upsala, så får nog herr Strinnholm den,“
svarade Ekelund.
“Skrifva? Det är inte sagdt, att man hedrar mig
med svar. Säkrast är att jag beger mig dit sjelf och det
genast.“
“Så godt är det. När reser herr Strinnholm?“
“På ögonblicket.“
“Det är inte så gifvet att herrn får hästar straxt.“
“Åh jo, mina hästar stå alltid förspända,“ svarade
Strinnholm, tog afsked och gick — gick till Upsala, fick
disputationen och gick derifrån, utan att besvära hållkarlar
och skjutshästar. Man kommer längre med apostlahästarne
än mången tror. Den renaste af jordens religiösa kulter
åkte icke efter fyrspann.
Det är en klagan man ofta får höra vid sådana grafvar
som en Strinnholms, med fleres, nämligen: “tyvärr fick han
inte fullända hvad han börjat!“ och samma klagan hörde
vi vid Geijers grift, liksom vore en mansålder tillfyllest för
arbeten af denna art. Vi förmoda att kärleken för svensk
historia och forskningsifvern deruti icke med nämnda
häfdatecknare nedstigit i grafven, utan föreställa oss, att förr
eller sednare andra skola uppstå som med samma förmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
