Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pierre Deland.
“Han har lemnat scenen, utspelt sin roll!“ Så kan
man säga om en hvar som lemnat lifvets skådebana eller
tagit afsked af sin publik — ingen är utan sin, om än
aldrig så liten — det må nu ha skett med eller utan
recett. En hvar berömmes eller klandras för sättet huru
han utfört sin roll här i verlden. Men vid bedömandet
af den dramatiska konstnären kommer måhända mindre i
fråga, huru han utfört sin egen roll, än huru han
framstält andras som han haft att framställa till mensklighetens
nytta och nöje, upplysning och varning. Ofta är han så
sysselsatt med att studera andras roller eller karakterer,
att han glömmer se till sitt eget jag, så framt han icke
är en af dessa utomordentliga förmågor, hvilka, för att
tala med Balzac, kunna, liksom Gud Fader, vara på samma
gång uti och öfver sitt arbete.
Vi våga icke hänföra Pierre Deland till konstnärerna af
första rangen, vi anse honom icke för en af de aldra yppersta
skådespelare vårt land haft, hvilket vi hört och sett en och
annan påstå. Vi ha ännu i alltför friskt minne en och annan
celebritet i den vägen, för att kunna tillåta oss någon
vårdslöshet mot rangordningen. Men det gifves äfven för
konstnären ett rum närmast det första, och det är visst icke många
som hinna dit. Äfven der finnes nog af triumfer och lagrar,
äfven der tillräckligt för ett vackert och varaktigt namn.
Pierre Deland var ingen mångsidig talang. Han var
det visserligen i viss mån eller såsom landsorts-skådespelaren
ofta nödgas vara det: han måste mången gång utföra roller
främmande för hans eget skaplynne, och en rutinerad
skådespelare misslyckas icke i något. Men i konst är det ett
vida större svalg emellan “lyckas“ och “icke misslyckas“
än mången föreställer sig. Den s. k. fina eller högre
komedien, det var hans fält och der var han också
merendels mästaren. Der beundrade man den djupa
uppfattningen af verldsmannen, den skarpsynte iakttagaren af
menniskonaturens olika sidor och gömslen. Men i den lägre
eller burleska komedien var han för fin för att kunna vara
riktigt rolig, och i den s. k. högtidliga genren hade han
emot sig naturen: sin röst och sin figur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
