Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
råder och två excellenser. Låt gå! Må man blott se till
att man icke hugger eller bränner sig sjelf på fingrarne!“
Ty om vi också fullkomligt instämma med ministéren
deruti. att det icke är för tidigt, så tro vi dock att vi äro
närmare gränsen af för sent än hon tror eller säger sig tro.
Att stå på samma ställe, medan allt annat går fram, det är,
som bekant, detsamma som att gå tdlbaka. Men att gå
tillbaka, det är i politik som i industri detsamma som att
dö, och det är just det vi icke vilja, och en nation kan det ej.
Den kloke bygger icke dammar mot strömmar, men han
söker afleda dem, och detta är hvad landets regering
sökt-göra nu och sättets möjlighet visar höjden af hennes allvar.
Också är det från denna höjd hon först och sist bör
betraktas. Det kan icke mera vara en ljudande malm och
en klingande bjellra från den vanliga hoforkestern, anförd
af diplomatien, och efter det gamla programmet som afser
aftonen, men icke morgondagen. Och hvad angår de mot
förslaget anmärkta felen, så måste man, för att vara rättvis,
betrakta dem från nödvändighetens synpunkt.
Nödvändigheten rättfärdigar intet, men hon förklarar allt. Ingen kan
begära att en kunglig regering skall med ens göra “table rase“.
Vackert nog om man blir qvitt de gamla osmältbara
medel-tidskrokanerna, och man blir det genom sjelfskrifvenhetens
afskaffande. Men man sätter dit guldpåsar i stället, säger
man. Bah! de låta väl vexla sig, tänka vi och känna ingen
fruktan för det befarade penningeväldet. Ingenting är så
litet stationärt som silfver och guld. Myntet, ej för ro skull
rundt. rullar från den ena till den andra fram och åter.
Om någonting deremot är stadigvarande, är évigt, så är det
väl intelligensen, fläkten af Guds ande, och hvar eller under
hvilka förhållanden som helst glömmer hon ej sin gudomliga
rätt. Det enda som till någon tid binder hennes vingar och
förlamar hennes verksamhet, det är inrotade fördomar och
föråldrade samhällsreformer, lemningar från den tid då Gud
släpades i stoftet och intelligensen var ett brott. Men vid
hvarje dylik lemning, som jemnas med jorden och försvinner,
uppstår något godt för folken, vinnes en seger för frihetens
och bildningens sak.
Det är något sådant som ovilkorligen måste uppstå och
vinnas genom krossandet af vår urgamla ståndsförfattning,
osh de som mot denna riktat första huggen kunna med skäl
räknas bland sitt lands välgörare. Stor är också glädjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
