Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lycklig när han blott skönjer en skiftning af brodden.
Denna uppoffrande verksamhet, liksom denna torftiga lycka,
var Theodor Bergelins. Han syntes dock tillfreds med sin
lott: sällan såg man ett förnöjdare och vänligare ansigte
än hans. Men för att kunna glädjas åt ett arbete, som
ger arbetaren intet och framtiden allt, dertill fordras
entusiasm för sin sak och en blick som, hinder och motstånd
till trots, stadigt och klart ser sitt mål, och Theodor
Bergelin egde dem båda.
Elev af Edvard Nonnen, det rationella jordbrukets
fader i vårt land, trädde han värdigt i sin lärares fotspår.
Det gälde framför allt att väcka kärlek för en
modernäring, som råkat, snart sagdt, i vanrykte och ändå måste
vara det oeftergifligaste vilkoret för landets välmåga och
bestånd. Men att väcka denna kärlek, det var ingen lätt
sak. Obegripligt nog, att det skall vara lättare visa
menniskan hvad som är till hennes skada än till hennes gagn
eller det som hennes frid tillhörer. Men fördom och
slentrian äro svåra tistlar i mensklighetens åkerland. Det
vill ovanliga händer till för att rycka dem upp, och
Bergelins voro bland de få, som gingo till roten_
Sjelf icke mycket i tillfälle att praktiskt lägga hand
vid sitt verk, gjorde han till sin uppgift att för sitt land
framlägga allt hvad den samtida landtbruksliteraturen hade
nytt och lärorikt, i synnerhet ändamålsenligt eller
tillämpligt för fäderneslandet. Så bearbetade och utgaf han en
Thaers, en Liebigs, m. fl. arbeten, hvilka i noten finnas
upptagna. Ingen sanning, intet rön undgick hans blick,
och allt hvad han sett och lärt framstälde han med den
grundlige forskarens blick samt med en klarhet och
bestämdhet i stil som få upphinna.
År 1855 började han sin större Tidskrift för Svenska
landtbruket. Detta arbete, hvilket först med hans lif
upphörde och som verkat så mycket godt för landet,
medtog den kraftfullaste delen af hans lefnad, medtog äfven
mycket af den lilla förmögenhet han egde. Dock
tröttnade han ej dervid. Dylika naturer tröttna aldrig; när
skulle de också få tid dertill? De se blott det allmännas
gagn; hur skulle de då ha öfrig en blick för sig sjelfva?
De känna blott en enda oro, den att icke finna allt hvad
de söka; blott en enda sorg, den att icke hinna meddela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
