Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mellin stod då, som nämdes, på höjden af sitt
författarskap. Författaren till “Blomman på Kinnekulle“ firades
öfver hela landet. “Blomman på Kinnekulle“ var den
första af de historiska noveller, som följde tätt på
hvarandra, alla emotsedda med längtan och emottagna med
förtjusning. Man såg i denna serie en skön och löftesrik
morgon till den historiska romanen, hvartill det rikaste
stoff glimmar på hvarje blad af våra häfder. Det var ej
Mellins fel att det stannade vid morgonen. Om en populär
författare slets man den tiden kanske mera än nu. Det
utgafs väl knappast något literärt verk, som ej måste
redigeras af hans penna och prydas af hans namn, den
säkraste borgen för framgången. Tjenstvillig mot en hvar,
som vände sig till honom, fördjupade han sig i ett
mångskrifveri, som mera tillfredsstälde hans hjerta än hans
snille. Han föredrog att bli nyttig i många riktningar
framför att bli stor i en.
Så utgaf han, utom sina berömda noveller, “Museum
för naturvetenskap, Konst och Historia, 50 häften“, “Sverige
framstäldt i teckningar, 28 häften“, “Sveriges store män,
68 häften“, “Sveriges märkvärdiga fruntimmer, 11 häften“,
“Fäderneslandets historia för fruntimmer", två upplagor,
“Svenskt Pantheon, 16 häften“, sina julkalendrar
“Vinter-blommorna“, bland de bästa i sitt slag, massor af artiklar
och recensioner i snart sagdt alla den tidens dagblad
och tidskrifter. Det är en hel encyklopedi, som fyller flera
än en hylla i våra bokskåp och som beredt det slägte, som
då växte till, de mest lärorika och njutningsfulla stunder.
Men vi hade så när glömt “Den Christlige Predikaren“
i 3 årgångar, utgifven af honom åren 1839—41. Mellin
är, som bekant, prest, och den tiden var han
komministersadjunkt i Stockholm. Frisinnad i de politiska frågorna,
hvilket de högvördige hade svårt för att smälta, var han
deremot i den religiösa måhända mera statskyrklig än som
smakade vännernas krets. Men en prest sådan som Mellin,
prest i lefvernet såväl som i läran, kunde ej vara annat
än tolerant, om han också ogerna tog emot sina poetiska
eller politiska vänner i sakristian. I Mellins predikningar,
liksom i hans förebild Franzéns, skönjer man emellertid
ett bemödande att ställa det poetiska elementet, hvaraf
båda voro så mäktiga, alltför mycket under det dogmatiska,
liksom vore i en predikan inspirationen en synd. Utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
