- Project Runeberg -  Minnesbilder /
234

(1872) [MARC] [MARC] [MARC] Author: August Blanche With: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Blanches begrafning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förste att tillropa dem: välkomne, att kärleksfullt ta del i
deras smärta, att egna dem broderlig kjelp. I desse
biltoges, mine landsmäns och kamraters, namn står jag vid
hans graf, för att aflägga vittnesbörd om vår outplånliga
skuld till den hädangångne välgöraren, för att bringa honom
vårt sista farväl.

Ädle! Oförgätlige! Hur länge och hvarthän ödet än
leder de landsflyktiges steg, skola vi i våra minnens
förbundsark öfverallt föra med oss din dyra hågkomst, och
en gång i vårt befriade fosterland på tacksamhetens altare
bevara ditt namn.

Hvila i ro, du ädle kämpe för rätt och sanning! Polens
högsinnade vän — lef väl!



Slutligen beträddes grafkullen af hr F. Hedberg. Äfven
den enskilda vänskapen, sade han, hade det blifvit
förunnadt att vid grafven gifva uttryck åt de känslor, med
hvilka en oräkneligt stor vänkrets nalkades denna grift.
Hr Hedberg tolkade dessa känslor i följande skaldestycke:

Vid grafven stå vi
Farväl att säga;
Till grafven gå vi
Att friden ega,
Och skrankor alla
Vid grafven falla,
Hur fast de stå, —
Från landen, hafven
Vi gå mot grafven
Hvarthän vi gå.

Vid grafven tiger
Det lömska pratet,
Till grafven stiger,
Förmildradt, hatet,
Der löses smärtan
Hos trogna hjertan
I stilla gråt;
Dit följa vänner,
Dem sorgen bränner,
Den döda åt.

Vid grafven talar
Blott sannings tunga
Dess näktergalar
Ej smicker sjunga.
När dit vi träda,
Vi oss afkläda
Hvart stoftets band
Och arma, rika,
Stå alla lika
Vid grafvens rand.

Från tidens bölja
Till fridens rike,
I dag vi följa
En af de rike.
Och om man frågar
Der skaran tågar:
Hvem sörjes så?
Går svar ur ringen:
En vän som ingen
En man som få.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abminnes/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free