Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—(3—
förmaningens ord, oß bliswit gifne under alla tvärt lifg· sabbatsstuw
der? Jcke blott tre år, utan många gånger tre är har Herren, ge-
nom sitt ord, klappat på tvära dörrar, wiljande hela tvår själs krank-
het, trösta oß i tvära hjertesorger, lifwa och uppmuntra oß till toan-
dring pä wägen till l)innne·len· Och fä ofta han än gjort detta för-
gäsmes, har han dock icke toändt sitt ansigte bort ifrån os;. Hwarje
utorgan har han mött oss med samma huldhet, hwarje afton med
samma trohet. Oth ännu är han icke förtröttad. Ett nytt uädesär
har hatt ju låtit öftocr oss uppgö: »Herre, hivad är menniskan,
att du tänker på denne, eller en menniskas fon, att du låter
dig tvårda om bottom?« — Men Herren kallar icke i ewighet-.
Må tvi i tid hörsamma hans röst.
4· Då wingärdshcrren förgäftoes sökt frukt på fikonträdet, sade
han: Hugg det bortl —- Den helige Guden har ett beundrans-
toärdt tålamod; men det-med har han icke afklädt sig sin muntliga
rättfärdighet. Tälautodet har sin tid, och den är i fattning lång;
men straffet har- ocksä sin tid, och den kommer lika wißt efter en
förspilld nädatid, som natten kommer efter en förstvnnnen dag. När
Herren ser att ingen bättring är att förtoänta, låter han den skarpa
lian hugga till, och deß hugg är döden. J sanning, här borde äf-
tven den mest förhärdade besinna sig. Hnru hjelpa det ohjc·lpliga?
Och ohjelpligt är det elände, som drabbar en menniska, när Herren
säger det ordet: Hugg bort trädet!
Röraudc är det, som tvår text tillägger: Wingårdsnmnnen
fade; Låt det stå ännu detta året-, till defz jag gräft och gödt
omkring det; om det så kunde bära frukt. Den förebedjande
tvingärdsmaunen är Jesus Kristus-, hwars blod ropar om förskoning!
Hans förbön hafwa wi att tacka "ör hwarjc dags förlängda nädatid.
Pä Fadrens högra hand lefwer Dan alltid och beder alltid för ofz.
Hnmr en smidare blir skonad på jorden, der är det denna förböns
kraft, som utwertar det. Hwarje kraftigt nädebesök, som kommer en
i synden softvande menniska till del, ästadkonuues genom denna wäl-
signade förbön. Jesus är frälsare, och han tvill i allan måtto be-
wisa detta. Han söker äfmen deras frälsning, som icke sjelfwa ännu
börjat söka den; han beder äfwen för dem, som ännu icke börjat
bedja för sig sjelfma. Jesus ser deras själanöd, deras fruktans-mörda
fara, och toill göra allt för att hjelpa dem. För Jerusalem och des;
gudlösa befolkning bad Jesus på korset: Fader, förlåt dem! Hade
icke denna bön utandats frän de bleka läpparne på Golgatha, hwem
met om icke staden inom samma dags afton sjunkit i ruiner tvid den
jordbäfning, som i Frälsarens dödsstund skakade hela trakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
