Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—43-
stuk-, sä hjelp dig sjelf«, ljuder det alldeles bredwid honom. Arma
menniska! du wet icke hivad dn begär. Htvar hade tvi hamnat, om
Kristus hade hjelpt sig sjelf och nedstigit frän korset. Just detta
är ju nu tvår hjelp att Jesus hjelplös hängde på korset. Han
förnedrade sig sjelf, wardt lydig intill döden, ja intill korsets död.
Han förnekade sig sjelf. ,,Såfom ett lamm, det till siagtning
ledes och såsom ett får, det stilla tiger för sin klippare, upp-
lät han icke sin mun«. För den skull hastva wi nu i honom
förlossning
»Hjelp vek ofö«, fortsätter röfioareu sin dåraktiga bön. Har
dn då icke sörtenat döden, efter dina händer ära fulla med blod-
skulder! Dn wille slippa ned frän korset, för att sedan fortsätta med
mord och plundring. Sä litet tynger således synden ditt samwete!
Annat om sig bekänner Gnds församling: «Iag fattig syndig men-
niska, — ivet mig ioara Ivärd ewig fördömelse«. Derföre får
hon äfwen nåd och förlåtelse
Hioilket swar får röfwareuP Jesus giftoer honom intet swar.
Olycklig och hjelplös är i sanning den menniskas tillstånd, för hwil-
ken Jesus ej eger något sivar. Han som fä gerna hjelper ännu i
ista stunden, han tiger och smarar intet. Den arme röfrvaren hade
således sjunkit i en hjelplös förhärdelse. Det förhöll sig med ho-
nom som med Herodes, om hwilken Kristi lidandes historia förtäljer,
att han frågade Jesus om mångahanda, men han swarade honom intet.
Men wändoni oss nu till den andre röftvareus kors-. Hwad
männe rör sig i hans hjerta? Här se tvi un, huru« stor olik-
heten kan ioara emellan twä syndare. Denne andre röfware hör
den förres försmädande bön, och hans hjerta fasar derför. Han kan
icke underlåta att bestraffa sin fordne medbrottsling »Fruktar icke
heller du Gud, du som är i samma fördömelse? Och är det
in rätt med oss; ty tvi lide, det wåra ger-ringar hafwa för-
tientz men denne bar intet ondt gjordt«. Underbartl Synda-
rens mun, som förut Ivarit i satans tjenst, hivilta tvälsignade ord
den nu lärt sig att uttala! Röfwaren bestraffar synden: «Frnktar
du icke heller Gud?« Han bekänner sin synd: ,,wi lide, det tvära
keruingar hafiva förtjent«. Han bekänner äfwen Kristus: «men denne
(!näml. Kristus) har intet ondt gjordt"· Geuom dessa ord kunna tvi
blicka in i röfmarens hjerta. Och hivad förnimma roi der? Wi war-
seblifwa der fasa för synden. O hnrn fasansfullt ter sig icke för
detta hjerta det framfarna lifwet, lifwet ntan Gud! Det är smartare
än natten. Wi warseblifwa äfter en ödmjuk ånger, som icke ur-
skuldar synden, utan bekänner: »wi lide, det tvära gerningar hafwa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
