- Project Runeberg -  Åbo Stads-Mission. Blad för inre missionen. / 1:sta Årgången. 1893 /
46

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—46..

dödsskuggans land, fbr dit med dig kär-
lekens eld af himmelen, att de åter må
ltliftva delaktiga af den ursprungliga
lycksaligheten Så tvisar kärleken sln
mildhet sålunda, att den af hiettat har
medlidande med den olycklige och blir
delaktig af hans olycka, fbr att åter
kunna göra honom lycklig. Har tnan
icke mer än nog tillfälle dertill i werl-
den. O, det finnes tner än tvi kunna
begagna oss af. Ofta nog inskränker
sig tvår hjelp till en obetydlighet. Wi
kunna icke annat iin betrakta dett lidande,
olyckliga menniskan, men hielpa henne
flirmå tvi icke. Men otn tvår Herres
Jesu kärlek sår röra tvått hjerta, så
tunna tvi åtminstone gråta med de grä-
tande oth glädja-s med detn som glade
åro. Det lir redatt mycket, om tvi så
kttttna göra. Då tvi erhållit lyckaui
tvår Fråtsare, kunna tvi icke längre tvara
olyckliga. Skulle tvi då icke gerna önska
detsamma åt tvära medmenniskor. Måste
tvi icke dtnla ett menniska, som förkastar
denna lycka, och skulle tvi icie glädjas,
då någon, trbtt af det fruktllisa jägtan-
det efter lyckan itoerlden, slutligen tvän-
der sig till Gud, den sanna lyckans
källa. Wi svat redan tvunnit denna
lycka, filt-manas aftven att akta på hivar-
attdra, så att tvi icke genom syndens
bedrägeri skulle dragas ifrån densamma-
utan att denna lycka allt mer måtte
genomsyra hela tvår tvarelse. Derfbre
fordras bär deltagande barmhertighet, så
att tvi icke bliftva likgiltiga fbr hivarau-
dra och tå»ttla: stall iag taga tvara på
min broder?

,,Kärleken osundas icke«. Hwarisrån
härstammar afunden? Af dieftvnlen, sant
icke åtttbide sig med den lott Gad gif-

tvit honom, valtadt den toar oändligt

stor. Då äfwctt tvi ärv tnifsnbida med
de gåstvor tvi utan den ringaste flirtjettst
af Gad erhållit, då lnstnyger sig afun-
den i tvått hjerta. Htvarfbre har tvår
nästa ett sådatt lycka? Htvad fbr en
tycka? At· du säker att ditt nästa iir
lyckligare iiu du? Alminstone synes det





så. Mait bdr icke döma ester utseendet.
»Kårlekett afttttdas itttet«; kärleken har
erhållit en så östvertnåttan stor gåftva,
att det räcker till deras åstoen åt andra.
O, httru lycklig är icke älskad och äl-
skande brud. Skulle hon icke önska, det
alla tnennistor wore lika lyckliga sottt
hon. Hoa afundas icke.

,,Kiirleten fdrhäftver sig lcke«. Deu
tillsluter icke i sjeljtillråcklighet hjerta och
hand, utan ttpplater dent. Tank arma
menniska, huru det hade gått med dig,
om Jesus med hårdhet stbtit dig ifrån
sig, då du hungrande efter nåd tom till
honom. Dan bortkastat ingett sotn sb-
ter hans hjelp, utan stiger lockande: lom-
men till mig. Hari har kärlek till salu
titan penningar och fitr intet. Låtoat
oss således tänka på tvår egen lott och
sedan försöka, hurutvida tvi kunna tvara
vgina emot de nödställda

,,Kårlekeu uppblåses icke«. Den upp-
häftver stg icke i högmod. Så gdr en-
dast den, som ingenting är, fdr att der-
laenom bfwerfkyla sitt egen intenbet.
Men kärlek år rikedom oth bftverflbd,
så att den icke behöfwer tistverskyla sitt
tomhet. Jesus år uppfylld med ära och
hdghet, och liltvlil bor denna ära i en
ringa tiettarefkepelse. Wet då, att un-
der ett pösande yttre alltid döljer sig
ett inre tomhet. Wattta således deraf
intet. Men der du ser ett ödmjuk an-
språkslöshet; der sinnets en outtömlig
källa· Detta år kärlek.

»Kiirleken skickar sig icke ohöftviskt«·
Karleten år finkänslig; den bemöter in-
gett stbtande. Dersbre säger också Je-
sus: »Ottt din broder syndar ntvt dig,
så gå och tillrättatvlsa honom mellan
dig och honom alletta«. Hau asser der-
med, att du icke skulle stbta honom, från-
rbftva honom hans ära. War rädd om
ditt nästas ära. Krossa icke denna dyr-
bara egendom. Den ar swår att åter-
ställa. Med förolämpningar och domar
kan man tvål fdrkroösa ett menniska;
mcn htoettt godtgbr det sedan? Kiirleken
godtgör. Fariseerna tillslbto himmelens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abomission/1893/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free