Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-60—
kan icke tänka på sin egen ära förrän han tröstat dessa sina älskade.
Och han tilltalar dem äfweu på ett outsäZlcigt saligt sätt, då han
kallar dem sina bröder, såsom han sade till aria Magdalena: ,,Gå
till mina bröder och säg dem: jag går upp till min fader och eder
fader och till ruin Gad och eder Gad« (Joh. 20: l7). Med an-
ledning af dessa Kristi ord skrifwer Luther i siu herrliga påskin-edi-
kau bland annat följande:
,,Här är nu Hans tal så alldeles öfwermåttau kärleksfullt och
ljufligt, att den som blott wille tro, han skulle för hela sitt lif och
så länge werldeu står haftoa nog att tro, såsom ock de kära apost-
larua sjelfiva hade här nog och öftoernog att tro. Ty denna tröst
, är alltför stor och glädjen alltför hög samt menniskornas hjertau
alltför små och trånga till att taga emot ådaut.
«Apo tlarna låio innestängda, icke a enast försagda och skrämda
såsom för ingrade sår utan herde, utan ock med ett ondt samwete.
Petrus hade förtretat och asswurit Herren samt förbannat sig sjelf;
de öfriga hade allesamman flytt och affallit från honom. Detta
war ju ett smärt och förskräckligt fall, så att de lätt kunde tänka, att
det aldrig skulle förlåtas dem, att de hade förnekat Guds Son och
skändligen öfwergifwit in käre Herre och trogne Frälsare. Ja, huru
skulle det wäl någonsin kunna kalla dem i tankarna, att Kristus
skulle så wänligt och ljufligt hela god morgon på så affälliga och
förlupna menniskor samt icke allenast efterskänka och förlåta alltsam-
mans, utan ock kalla dem sina kära bröder? Eller hwem kan ännu
tro och anamma det? Jag wille wäl och gerna tro det, men jag
kan icke få det så djupt in i hjertat, att jag kan just helt och hållet
förlita mig derpå och hålla det för full sanning. Ja, om wi det
kunde, så wore tvi allaredan här saliga och skulle icke frukta hwarkeu
för död, djefwul eller werld, utan hjertat skulle alltid springai
glädje och sjunga ett ewigt och oupphörligt: Te Deum landamus,
det är: O Gud, wi lofwe dig!
«Ty tänk sjelf efter, säger jag, hivad sådana ord innebära:
Gackz«åstad, min kära syster, och säg de förlupna lärjungarna, att
de skola heta och wara mina kära bröder. Ar icke detta med ett
ord, att med Kristus wara försatt uti hela det himmelska godset och
arfwet och allt, hivad Kristus har? Utan twifwel måste det svara
rika och sälla bröder och systrar, som kunna berömma sig as denne
Brodren, som nu icke hänger på korset eller ligger död i grafweu,
utan är en allsmäktig Herre öfwer synd, död, helwete och djeftoul.
«Må nu hwar och en tro detta, som det tau. Th om wi ock
icke tro det, så är det dock sannt. Broderskapet är här stiftadt, ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
