Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 68 —
Hitrn skickar sig Herreii Jesus uiot alla dessa? Hans hjerta
brister af förbarmande
kärlek iitan like.
och plåga honom.
går ut på att friilsa syndare.
Han wisar det allra största tålamod och en
Han söker allas frälsning, iifiven deras sotn pina
Döende bad han: «Fader, förlåt deni«.
sina lärjungar ivisade han den innerligaste ömhet.
bort någon, utan drog dem allt niirmare till sig.
Och om
Han stötte ej
All hans omsorg
Den lidande Jesu kärlek, se der den lifskiilla, som iir outsin-
lig på tröst, wederqwickelse och gliidjeI
må ivi se wiira egna synder.
Hos dem, som martera Jesus-,
O, att ioi kände och rätt besinnade
detta, da blexive det sanna lilittringstiirar öfiver mår och wåra barns
ondska
Fört dii börja tvi riitt lära kiinna Kristi lidandes saliga frukt
och kunna i någon mån satta detta lidandes outsägtliga och underbara
betydelse.
Wid Jesu kors fii tvi då allra djupat
blicka in i tvärt
hjertas ondska och på samma gäng Gads stora, förbarmande kärlek.
ilbm uppståndelsen ifrån dr döda
eller
tjata lifwet lianimrr af dåden.
Giid iir en mycket större och bättre
siidesinan ön nagoii bonde i marken
Han biir på nacken en siiet med söd,
det iir ivi menniskor, så många som ära
komna här pii jorden isriin Adam intill
den yttersta dagen Dessa strör Han
omkring ia i jorden, allt som Hari får
satt i dem, en aivinna, en man, stor
eller liten, ung eller gammal o. s iv.;
ty den ene iir för Houin soui den an-
dre, och hela ioerldeii iir icke mer för
Lionanu iin den siick en bonde biir pii
nacken.
Nilr Han derLlir later mennistor dö,
i synnerhet iiiir
pesten, genom krig eller på annat siitt
det iir svin iiiir man tager i säcken och
strör en hand full omkring sig.
Hwad gör och tänker nu en from
bonde eller sädegmain när han strör sin
säd omkring sig sia marken, sa att det
ser iit, som det ivore idel förspildt arbete
och stada, och som han skulle wara en
et sker hoptals genom
(Angustana.)
dåraktig inan, som sålunda med fullt
uppsåt lastade borti s ii säd? Ja, fråga
honom sjelf, och han stall straxt säga:
»Ack min tiire wän, jag kastar icke bort
det, så att jag tvill förlora det eller
lata det förderfivas; utan fbr att det
inii iviixa upp igen på det härligaste och
gifwa mig mycket mera igen iin denna
handen full. Nu ser det iviil så ut,
som det wore förgäsives insått för fog-
lar och maskar; men wänta endast, tills
det blifwer sommar, sii stall du få se-
hiirii det stall iväxa upp, så att af eii
hand full far jag tio igen och af en
strippa sei andra stiipporC Sa tän-
ker han. «
Men deras skola ivi octsri lära oss
och betänka, att Gud handliir alldeles
pa samma siitt som sädesmaunem när
Han kastar en hop här och en hop der
pa lyriogarden, eller när Han i dag
griper mig och i indran en annan, och
sålunda beständigt utsår den ene ester
den andre siisoiii sin siid i jorden Det
förekommer mät oss, som wore det nu
alldeles förbi med oss, och som tvi wore
för eivigt förlorade Men Han ser och
tänker på ett helt annat sätt, och Hari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
