- Project Runeberg -  Åbo Stads-Mission. Blad för inre missionen. / 1:sta Årgången. 1893 /
98

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—9s-

exempel werkar den Helige Aude sjelf. De hafwa wäl för länge se-
dan lekamligen dött, men de lefwa dock fortfarande, icke blott i him-
melen, utau äfweu här pä jorden, i den heliga historien, och lära
oss att strida och segra. Säsom det säges om Abel att han «genom
tron ännu talar-, ändock ban död är«. Det är således en stor
nåd, att den Helige Aude i Skriften ät oss bewarat berättelser om
Herrens egna, deras tro, lis och kamp. — Wi gå nu att betrakta,
hivad tvär text säger vin dem och hivad wi hafwa att lära deraf.

«J tron äro desse alla döde, och hafwa dock intet fått af
löftet-, utan fett det fierran efter och trott deruppå, och låtit
sig nöia". —- Hivilken härlig bekännelse om desse forntidens troshjel-
tar! Jutet bättre mittnesbörd kan afgifwas om en hädangången än
detta: han dog i tron· Hwad gagnar det, om du ock i lifwet åtnjöte
all werldeus lycka, om man icke efter döden kan säga detta? Och ä
andra sidan, hivad skadar det, om tvi denna korta tid fä lida allehanda
brist och medermöda, blott wi i den sista sömnen tillsluta tvära ögon
i tron på Kristus. Th «faliga ärv de döda, font iHerranom dö«,
ja till och med sä saliga, ,,att det förra teke mer stall ihågkom-
mas eller läggas på biertat«· Och allra saligast är wäl det, att
icke endast alla sorger och lidanden dä äro glömda, utan äfwen alla
synder fel och brister.

Äunu mer beundrauswärd är trosfrimodigheten hos gamla te-
stamentets helige, då de ännu «i’ntet fått af loftet (soiu war dem
giswet), utan fett det fierran efter, och trott dernppå och låtit
sig nöja«. Det är, de hade nog erhållit löftet om frälsning och
återlösning, men fingo ännu icke se sjelfwa Kristus och hans merks
fullbordan. Derom säger Jesus till sina lärjungar: «Många pro-
feter och konungar åstundade fe det J fen, och singo dock icke
se det; och höra det J höt-en, men singo dock icke höra det«
(L11k. lu: 24). Meu ehuru de icke ivoro i tillfälle att med lekam-
liga ögon se Kristus, sägo de likwäl honom med andans och trons
öga. Sä ioittnar Kristus sjels om Abraham: «Abraham fröjdades
att han skulle få se min dag; han såg honom och wardt glad«
(Joh. d«: 5·;). Trons öga ser i fjerran, ty det städar genom löftets
fjerrglas eller kikare. Dcrigeuom sågo gamla testamentets helige,
ehuru «fjerran efter«, Herren Kristus och uha testamentets salighet.
De ansägo Gud för så helig och sannfärdig, att han helt ioisst skulle
hälla och uppfylla sina löften; hivar-före de utan fruktan förlitade
sig pä desamma. Och alldenstund de gäswo Gnd äran, hållande ho-
nom för sann och rättfärdig, hedrade Gud också dem, förklarande dem
för rättfärdiga, såsom skriften säger om Abraham, att han «trodde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abomission/1893/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free