Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—119—
dddat den inre mennistan antingen ge-
«nosn lustar och onda gerningars förban-
nelse eller genom tantarueö och metan-
dets hiigmod eller genom trälandet un-
der den guden Mammon. Och antalet
af dessa förlorade år fårfkildt uti tvår
tid stiirre ån någonsin. Då det beha-
gat Herren att låta lverlden med dess
krafter och tillgångar dliflva fllrsatt uti
owanlig rörelse, sa har denna werldeng
gud förblindat mångas ögon, så att de
icke mer se något andens rite, att icke
tala om himmelriket, och gerna· undan-
draga sig den tultan, som ett sådant
rite» stulle påtloinga dem.
Eller diir man med förskräckelse under
ångest och fasa, under fåfängt mot ånd
och tandagnislande sbriwiflan. P få-
dant sätt db de, hloilta äro fånguai
tverlddtoäsendeh hwilta fdrfträckas flik att
fdrlora sitt goda, htoilta älska sig sjelf-
wa, men icke känna eller älsta Gud, el-
ler hwilta tvål hafwa sått en blick på
fina synder- men inrista icke finna honom,
soul burit lvåra synder i sin lekamen
på trädet.
Eller ockinntligen diir man med srbjd
och frid. ilgrimssärden är till ända;
nrbdan och arbetet är dfroerståndet.
Hemmet är uppnådt, lifloets ändamål
har tvrlilnits, den eldiga arfmedelen är
funnen, paradiset är öppnadt, Frälfaren
sedd. Hår är då detta saliga nu, dit
alla förhoppningar, alla bönen alla ger-
ningar hasloa syftat, och invarisråu all
slutlig tröst har på fbrhand kommit.
Så dbr den, forn diir i tron. Han har
allt, han år allt, nu är han slickad och
beredd till att draga den wäg, som brin-
gzar honom till det trygga rummet, till
Uude hwila. Sa ddr man i tron.
L. A. Petri.
Whitmans riier lvlll·lai«nrr.
»ikt)rtan har förlorat sin makt iiflver
massorna; när presterna blifwa wälta-
tars-, återfår lhrlan sin fbrloradematt«.
Detta låste jag nyligen i en engelsk tid-
ning, och lort derpa hade jag ett- sam-
tal om samma sak med en gammal me-
todist, som rest werlden omkring ett par
tre gånger, warit i både norra och sbdra
polartratterna och haft både ligon och
bron med sig på sina färder. lDan sade
om sitt eget samfund: ,,Metodiftlyrtaa
år alls icke bättre nu, än episkopaltyr-
kan lvar på Wesleys tid. Nu stall man
hafwa wältaliga föreläsare, som på tret-
tio, på sin höjd syratlo minuter hålla
ett sbredrag om tvår tids märk-värdiga
uppfinningar, om kapplöpningar-, hazard-
spel, prisfäktningar, de’t äckliga lifwet i
lastens hålor och dylikt, men alls icke
eller hiigst litet Gads ord. Jag tror
att frälsningsarmen med alla sina be-
synnerligheter har Gads ord renare och
tydligare än den egentliga metodistkyr-
tan«.
Båda klagade, redaktbren och gubben.
Men hivad den ena angafsombrist, an-
gaf den andre som orfal, och jag tror
att gubben hade rätt. Det är ej tvål-
talare lvi behöflva, mån med ritt ord-
fliide och lvackertspråk, utan prester, pre-
dikanter med Elle anda och traft. Wi
behdfrva ropande riifteridtnem som fara
fram ntan barmhertighet, som tväcta upp
samlvetena, flata sömnen nr bgonen på
folk, och kalla synderna med deras rätta
namn. ,,War det icke mårtwärdiat, så
lxacker reditan tvi fingo höra i da !
Ah, så kärlig det är att få höra en sa-
dan predikant« Sådant beröm få tvi ty-
lvärr allt sbr ofta håra. Men huru
ofta få lvi hiira eller se, att mennistor
slå sig sbr sitt brbst och gå hivar till sitt-
Må Herren giftoa alla sina tjenare
det i sinnet, ej att blifwa wältalare,
utan prester. Ser dn någon med flir-
bnndna bgon gå framåt pa en wäg, der
en bro har slutit bort, så lägger dn dina
ord ej så noga, ntan du ropar på ho-
nom med ens, att han skall stanna.
Kristi kyrka på jorden lider af allt
slit månaa wältaliga fradmatare nu fbr
tiden. Wi behiifwa höra Gads ord och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
