Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-—140-—
Men när menniskan kommit att med bedröstoelse inse sin and-
liga fattigdom och enligt publikanen, stående sig för bröstet, bedja:
»Gud misskunda dig öfwer mig syndare!« kan hon icke mera med
högmod och sjelfupphöjelse, lik fariseen, föraktligt tänka på andra
syndare och med förebråelser anfalla sin nästa, ty hon känner sig
som den uslaste och sitter i stoft och aska. Hon förmår icke heller,
med munnen full af högmodigt skryt, lefwa i werldens glam, ty
synden ter sig för henne förskräcklig Hon kan icke kifwas och strida,
förtrycka fin nästa och hftoas och likwål wara glad. Hennes mun
är tillstoppad och hon toet sig wara brottslig inför Gud. Uselheteus
kännedom och syndasorgen werka således saktmod och fridsamhet, kuf-
ioadt och förödmjukadt sinne. Och Jesus förkunnar: »Salige ärv
de faktmodige«. Dock icke så att fatta, som skulle detta andliga
saktmod utgöra eller förtjena saligheten. Långt derifrån! Ty jnst en
sådan själ riktigt ser och förnimmer, huru hon af naturen är allde-
les obarmhertig, högmodig och alltid färdig att hfivas och berömma
sig, färdig att störta Gnd ifrån hans tron och omtnllkasta himmel
och jord. Wi kunna således icke berömma oss af svårt saktmod.
Men det är en wälsignad sak, om «erren får tillstoppa tvår mun
och uedtrycka oss i stoftet, ty då äknnda toi hans nåd och hjelp,
hwilken tvi eljest af naturen missakta. Jesus förklarar icke heller
oss saliga för wärt saktmod, utan han säger: «Salige äro de sakt-
modigt-» ty de skola besitta jordens-. Saligheten för de saktmodige
består således deri, att de skola besitta jorden.
Om wi här med jorden förstå den jord, wi bebo, är äfwen i
så fall sant, att de saktmodige skola besitta jorden. Wisserligen sy-
nes det ofta icke så. De högmodiga och toåldsanuna äro ofta mäk-
tiga och förkofras, »de åro lyckosamme i werlden och warda rike«.
Hwaremot Herrens trogna gotiska ofta tyckas hafioa endast sorg och
motgång, ifattigdom och förtryck på sin lott. Men om mi närmare
betrakta sa en, toarseblifwa tvi det sakförhållaude, att den i sina lu-
star högmodigt prålande syndatjeuarens timliga lycka ofta är ganska
osäker. Orätt sörtoärftoadt gods har med sig ingen wälsignelse, och
högmod och prål göra ofta slut äster på den jordiska lyckan. Der-
entot är den ödmjukes och saktmodiges framgång säker, till och med
om den synes mara ganska bristfällig och förenad med ständig kamp-
David tvittnar om saken: «De onde skola utrotas men de som
förbida Herken, de skola ärfiva landet. Annn en liten tid,
och den ogudaktige är icke mer, och när du ser efter hans
rnm, är han icke der. Mcn de saktmodige skola ärfwu
landet och hugnas af stor frid« (Ps. 37: 9—11).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
