Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—l43—
melskt ursprung, likasom också det i wår
text omtalade fördolda manna har kom-
mit der oflvan ifrån. Det utgör icke
ett foster af nrensllig skarpsinnighet. ej
heller är det en genom menstlig klokhet
uttänlt wisdomz utan det ntgör ett gu-
domligt rådslut till wårt fallna slägtes
frälsning. «Så älskade Gad werlden,
att Oan ntgnf sin ende son, nå det att
hwar och en, som tror på Holmiu, stall
iske förgås, utan få ett elvigt lif«. —
Otnens manna samlade sött att äta.
Men hwillen glädje kan semföras med
den, som den sanna tron medför? Gad
har lvisserligen skänkt oss mången jor-
disk njutning; men lita litet som det
hwitaste lärft kan ligga ntbredt på den
nyfallna snön, utan att det förlorar fin
hwilhet lvid jemförelsen; lila litet kan
äftoen det renaste bland jordiska fröjde-
ärunen förlikuas med den andliga glädje,
som har sitt ursprung i själens umgän-
gelse med Gud. De, som åto manna i
öknen, wåmjdes derlvidz men hwilten af
de många, som lefiva af det himmelska
mannat, har tvål någonsin snnnit det
motbjudande? Tloärtoni, ju oftare wi
äta deraf, dess sötare smakar det, dess
mer begära lvi få äta deraf. De, som
åto manna i öknen, behö«de dagligen ett
nytt förråd deraf; och inst pa samma
sätt förhåller det sig med wårt fördolda
himmelsbröd Den näring, lvi deras singo
i går, är icke nog för o s i dag. Den
sjerde bönen af Fader toar: «Wårt dag-
liga bröd gif oss i dag«, år sannerli-
gen lita behöftig för själen, som för krop-
peu. Men Israels barn behöfde icke
blott dagligen äta af detta manna,
ntan de erhöllo äfloen dagligen iusl fä
mycket, som de behöfde. Jngen bland
dem behöfde frukta för att få gå för-
aåfwes, i det de blifloit nödsakade att
återleånda tomhändtaz — lita litet lå-
ter Herren en enda fjäl, «som hungrar
och törstar efter räslfärdigheteM gå otill-
fredsstäld bort. Otneud manna app-
hörde icke någon morgon alt falla som
dagg på marken, så länge Israels folt
befann sig på lvandringen till det för-
lofwade landet; på samma sätt har Gnd
lofioat att icke taga sin nåd från sitt
folk, nnder deras loandring genom lif-
wet. (Forts.)
Liktvål icke förgäfwcs.
En qwinnn sade engång till en pre t:
«Jag stall sannerligen aldrig höra r
predika mer; ty det är icke sanning,
hivad Ni förtunnar förfamlingen«· På
prestens fråga, lnvad det då roar i hans
predikan, som förargat henne, fioarade
hon: »Ni predikade en söndag om bö-
nen och sade, att tvår Herre gerna lville
bönhöra oss; men det är icke sant, ty
jag har nu i 40 år dag och natt bedt-
att jag måtte tvinna den stora tvinsten
på lotteriet, och jag har ändå aldrig
svunnit den«. Presten förklarade henne
nu, huru nådig Gad hade tvarit mot
henne derigenom, att han icke uppfylt
denna hennes bön; ty hade detta skett-
få ftulle hon säkert helt och hållet hafwa
öfrvergi«wit honom. Men fastän hon i
40 år hade bedit illa, ,,för alt i sina lu-
star förtära det, hivarom hon bad«, få
hade hon lilrväl wid detta tillfälle hajt
Gad i sina tankar-, och detta kunde ma-
hända ännu blifwa henne till wälsig-
nelse, om hon lärde sig bedja om det,
som roar mer märdt ån en winst på
lotteriet, nemligen om synderskas förlå-
telse, nåd och salighet. Presten hade
den glädjen, att hon lärde sig bedja så,
nlt Herren kunde bönhöra henne; ty
hon blef, innan hon dog, en uppwäckt
och upplyst kristen.
Cm syn.
Det berättas i en legend, att en för-
näm dam, klädd i en dyrbar sammets-
drägt, med sloajaude plym på hatten,
med påhängda gnidsmycken och bländande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
