Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 146 —
äro nu en gång så af naturen och kunna icke wara annorlunda«.
,,Sknlle jag gå förlorad, så wille jag just weta, hwem som skulle
blifioa frä·lst«. »Det gifmes många, som äro wida wärre än jag«.
Dessa och liknande yttranden ådagalägga uppenbarligen, huru litet
menniskorna i allmänhet hafwa fattat, hwad synd är.
Den naturliga menniskan har tillika en ytlig uppfattning af syn-
den ; hon ser synd blott i de yttre och fullbordade gerningarnaz men de
orena tankarne, de dåliga böjelserna, hjertats onda lustar och begä-
relser anser hou icke för synd. Ofta kunna tvi i dagliga lixwet
komma i beröring med menniskor, som stå på denna oupplysta st nd-
puntt, och till och med wid deras dödsbädd kan man beklagligen få
höra dem säga: »wi hafwa icke nå. ot att förebrå oss, wi hafrva icke
begått någon egentlig synd«. — Nen bekänna icke likwål de flesta
menniskor, att de äro syndare? Jo, wisserligen. Mau kan ju be-
känna och meta en sak hela lifwet igenom utan att förstå den. Fastän
menniskorna i ett kristligt land blifioit roande från barndomen att säga-
«allesammans äro wi syndare«, så mena likmäl många icke annat
dermed, än att denna sats tjenar dem till en wälgrundad ursäkt för
alla deras öfiverträdelse- och underlåtenhetssynder.
Syndens egentliga och förfärliga betydelse blifwer oss först då
klar, når den Helige Aude har kastat sitt ljus in i wåra hjertan.
Wi förstå då, att hon har slagit nia rötter i sjelftva själens djup,
och att det sinnes »en syndens a grund« i menniskohjertat, som af
naturen är »ett argt, illfundigt ting« (J«er. 17: 9). Alla utförda
syndiga gerningar, all försnminelse och obenägenhet att uppfylla Gads
heliga wilja wisa sig då för oss endast såsom särskilda yttringar af
den i menniskan inneboende syndiga naturen. Och ju mer Anden
upplyser oss, desto mera synd blisma wi också marsc. J ett mörkt
runt ser man icke all den smuts och orenlighet, som der kau finnas-:
först når rummet blifwer upplyst, wisar det sig. Meu ännu ser
man icke, att luften der inne är uppfyld med många orena småkrop-
par: endast om en skarp solstråle faller in i rummet, ser man hwil-
keuorenlighet luften innehåller-. De af Anden mest upplysta men-
niskorna hafwa derföre städse dömt sig sjelftoa såsom de störste syn-
dare. Kändt är, huru Paulus-, Lingustinus och Luther dömde om
sig sjelfiva i detta hänseende. De kallade sig sjelftoa de förnämli-
gaste fyndarc, derföre att de sågo sitt inre i Andens klara ljus.
Om nu Andeu Upplyste oss blott om synd, då måste tvi för-
twifla eller blifnm slöa och liknöjda i wårt syndamedmetande. Meu
Anden upplyser oss jemmäl om nåd. Lika litet som de af Anden
onpplyste förstå, hivad synd är, lika litet förstå de, hwad nåd är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
