Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—149—
stort, på skam. Må tvi tvakta oss för att wilja tvara wisare ån
Gud. Naeman af Syrien blef wred, når profeten Elisa låt såga
honom: ,,Gack bort och twå dig sju resor i Jordan, och dn warder
ren«. Han hade wåntat, att profeten skulle företaga något besyn-
nerligt med honom, och tville e« tro, att Jordans oansenliga matten
kunde rena honom från spetälkan, men då han följde Herrens ord
genom profeten, så dlef han ren. Allt matten i werlden kan ej af-
twå en enda synd, det förbliftver blott toatteu, men när Herren
bjuder det blifwa blod såsom i Egypten, eller win såsom i Kana, så
sker det, och då han säger till den andligen spetälske: «Stå upp och
låt döpa dig och afttvå dig dina synder«, så sker ä toen det, som der
lofwas, lika wisst. Det år farligt att med farieerna och de lag-
kloke förakta Gads råd och ej mottaga dopet (Lukas 7: 30). Det
år ej menniskan, utan Gud, som tverkar i dopet. Det år Guds dop,
och det-för år det så kraftigt, att det föder på nytt och renar rån
synden. Må nu toi, som äro döpta till Kristus och döda från syn-
den, ej längre leftoa i henne, utan lefwa till hans åra, som renat
oss i wattnets bad genom ordet (Ef. 5: 26). (A—na.)
Dek skdplda mamm, righeteruas böljor brusa omkring hans
f ftvaga farkost, och likmäl sjunker den icke.
CFMU Menniftor ömsom truga och ömsom locka,
Wår text talar om det »fördolda men han går framåt utan att lvackla.
manna«, —- och så år i sanning en kri- Onsad som på andra ntöfwar en oemot-
stens lif. »Wårt lif år fördoldt med ståndlig dragningskraft ltar för honom
Kristus i Gud.« Defs yttre tverlningar ingen lockelse. Han förskräckes icke för
tunna tvål iakttagas-; men fjelftva det olyckan, som beröftoar andra mod och
inre lifwet, såmäl som dess näring och fattning. Otoaraf kommer det tvål då,
toidmaltltållauda år osynligt. Andra att han icke dignar under bördan? Lunar-
utennislor kunna tvål se en troende böja för förgås han ej i stormen? Ty han
sitta knän och höra de ord, med htvilka äter af det «fördolda manna«. «-L1errens
lian frambär sitt hiertas begår, men de hemlighet år når dem, som frukta Ho-
kunna icke warfebliftva de strömmar af nom.« ,,Han haftoer mig in i tvinkål-
gudomlig nåd, som utgjutes i hans laten, och kärleken år Hans bankir öfwer
)jerta, eller böra den gudomliga kärle- mig« (Högw.2: 4). Om detta löfte blott
lens tillhtoifkningar, lnvilka fulla hans tvore att anse som en belöning för den
själ med glådje, lila litet font de kunna slutliga och fullständiga segern, så skulle
fatta den frid, som öftoergår allt förstånd, tvål aldrig denna seger uppnås; ty tvi
och htoars sötma han får smaka. De oehöftva dagligen åta as det fördolda
otrogna förtvånas ofta öftoer–de förun- suattua under tvår pilgrimsfärd hörnet-e.
derliga ting, font de tvarsettliftva hos Wi kunna icke leftva det förutan, dersör
den troende. Han anfalles från alla skola toi ock, hatar gång tvi tonunit en
sidor, men förttoiflar liltvål ej. Stvås feger, få erfara sanningen af det löftet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
