Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—l73—
gifioa satan anledning till glädje öftver tvåra odödliga själar, hwilka
Gads Son med sitt blod köpt till sin egendom! Må tvi nu genast
taga profetens och det botfärdiga Israels ord i wårt hjerta och mun
samt såga satan till harm och Gad till glädje: «Gltidjens ej öfwer
mig, mina fiender! Om ån jag faller, står jag upp.« Så beklagligt
det år, att tvi assallit från Gud, lika ljufligt och saligt är, att lvi
åter kunna stå upp ur svårt fall genom den trofasta nåden af Gud,
som har svunnit gåfivor äfwen för de fallna. Hurn saligt år det
icke att göra bättring, oanvända sig till Gud, för honom bekänna.
alla sina synder och af hans mun höra förlåtelsens ljufliga försäkron!
Man anser den saken för tung och smår; man gör sig den sivår
genom sitt twiflande, då man hyser förwrångda och dåliga tankar om
Gud. Meu i sig sjelf år saken den ljufligafte och fröjdefullaste. Ar
det icke saligt för den förlorade sonen att lilifwa så toålivilligtemot-
tagen i fadershuset, som om han aldrig hade syndat emot sin fader.
Såger icke Jesus, att glädje skall ivara i himmelen öfwer en enda
syndare, som sig oniwånder och gör bättring.
Men så långe man leftoer hår i werlden, hafnm icke ens de
troende ännu en ostörd glädje. För syndens»sknll låter Gad de sina
ännu ofta komma i anfåktning och sorg. Afwen de få lida af de
strasfdomar, de ogudaktiga ådraga sig af Gud. Så singo de fromma
i Israel lida tillika med de ogudaktiga. Men ilidanden haswa Her-
rens egna en sådan tröst, som för iverlden år förborgad Med
hela det troende Israel tröstar sig profeten i tvår text med denna
berömmelse: «Om ock sug äts sitter i mörkret-, år Herken mitt
lias.« De woro arma, af stormen jagade, af ingen tröstade. Men
Herren lofivade att en gång lågga Israels stenar såsom en pryd-
uiug och dess grundival med safirer-, och göra dess fönster af kristall,
och dess portar af rubiner (Es. 54: 11, 12·). De troende miss-te re-
dan då, att» Herren ivisserligen näpser men öfwergifwer lik-val icke
åt döden. Afwen med lidanden åsyftar Herren intet annat ån de
finas bästa. Detta år en salig hemlighet. Den förskingrar mörkret
och förtvandlar det bittra till ljufligt. Ty om tvi en gång weta, att
Gud åftven med anfåktningarna åsyftar wårt biista, förstå tvi lått,
att tvi åstven såsom öfwergifna dock icke åro öfwergifmi, i ensamhet
dock icke ensamma, utan att Herreu sjelf år med oss, så att tvi knuna
iiekånnat «Om ock jag ån sitter i mörkret, år Herren mitt ljus.«
Wi tro oss sitta i mörkret då Herren fördöljer sitt ansigte. Men om
ock wi icke se honom, ser ban likioål oss, hwilket också århnfnmdsa-
ken. Det år icke wi som leda honom, utan hau oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
