Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-—175—
då han tilltalade sin förrädare sålunda-
,,Mia män, för hwad kommer du?
Judas-, förråder dameaalstans Son
med»kyssande?«
,,Odtnsakhet«, som as naturen alls
iete finnes hos oss. Wiäroljögfärdigm
benägna att bögtuodas såroäl inför Gad
sonr menniskor. Apostelen Petrus för-
manar: »Hällea eder hårdt wid öd-
mjukheten; ty Gad står emot de
högfärdigm titels de ödmjuka giftoer
han nåd« (l Petr. 5: 5). Odmjul är
den, som icke huset om sig höga och goda
tankar, utan anser andra för bättre ån
sig sjelf, och roill således roara andras
tjenare. Astoen härutinnan liar Jesus
giftoit oss ett slöat föredöme; ban tibådde
sina lärjungars fötter, och tom hit till
merlden för att tiena alla menniskor,
såsom han sielfsäger: »Meaniskosonen
bar icke kommit för att låta tjena
si , utan or att tjena och gifwa sitt
liff; till låsen för många« (Matt.
20: 28).
,,Saktmodighet«. Det höstoes icke
de kristna att larma och tvås-nas, såsom
den ogudaktiga tverldeu gör, icke liftoas,
träta och banna. Såsom Kristi får skola
de hasroa ea saktmodig och stilla anda,
så att de hellre lida orätt än sjelstva
hämnas. Ett sådant sinne hafwa de
toisserligen icke sjelfma, men genom tron
warda de delaktiga af Kristi sinne. Om
Kristus toittnar Herren genom profeten
Esaia: »Han stall ej skria eller ropa,
och ban stall ickelåta sin röst höras
på gatan« (Es. 42: 2). ,,När han
blef smädad, smädade ban icke igen,
och når ban led, botade han icke,
utan ösmerlemnade det åt den som
rätt dömer« (1 Petr. L: 23). Detta
plagg eller denna det af drägten är yn-
aerligen stön, om ock tverlden icke baller
så före. Wertden anser det för ädelt
och ärofullt, att man fordrar godtgö-
relse för htoarie förolämpning och kraf-
tver, såsom judarne plägade uttrycka sig,
,,öga för öga och tand för tand.«
Derföre år toerlden full af lif och strid.
Mea i Gads och alla alltoarliga men-
niskors tycke är denna del af drägten
särdeles behaglig, så att Herren åtdent,
som iklädt sig densamma, tillegnat här-
liga löften. ,Saliga åro de saktmo-
diga, tv de skola besitta sorden,« sä-
gex Jesus. Derfbre stiger äfwenDatvid:
»Ostoergif dia wrede, låt barmen
fara, förifra dig icke! dermed gör da
blott illa. Ty de onde skola utro-
tas. — — Men de saktmodige skola
ärftoa landet oli skola hugnas af
stor frid« (Ps. 37: 8, 9, 11).
,,Långmodighet.« Säsonr Gad är
långrandig emot oss, straffar icke ens de
ogudaktige genast, utan tväntar med
stort tålamod på deras bättring och om-
wändelse och kallar dem den ena gången
ester den andra till sig, sammalunda
skola tvi bete oss emotdem,somtoandra
då den onda mågen. Må tvi icke med
förakt och bitterhet strax stöta dem ifrån
oss och döma. — J nära förening här-
med står den delen as drägten, sota
kallas
«fördragsanti)et«. Adostolen»iäger«.
»föedragande btoaeandra.« Aftoen
hos de troende kristna finitas ännu så
många fel och brister, att den inbördes
kärleken och sämjan lätttanluistoastörd,
om de icke åro iklädda fördra satnheteu«
Wi skola icke glömma, med tviltet tå-
lamod och fördragsamhetFrälsaren lärde
och uppfostrade sitta lärirargar. De
tvoro tröglarda i Gads riles angelägen-
heter, hos dem fatts mycken dåraktigbet,
egentäriel, o. s. w., men Jesus tröttna-
de icke att lära, tillrättatoisa, bestraffa
och undertoisa dem. Sananalanda se-
handlade Herren fordom Israels barn,
och på sanaaa sätt förfar han med oss
än i dag. — Men om wåra medkristna
eller andra mennistor littoäl förolämpa
oss och göra oss illit)e"tta, huru skola
roi då bära oss åt? Apostolen stiger-
,,fbrlataade broar-andra, om någon
bar klagomål mot någoa.« Ännu
bör således till denna drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
