Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Må derföre wårt trosöga enfaldigt wara fäst på Herren, ty han
säger ju sjelf: «Genom stillhet och hopp warden I starke« (Jes 30:15).
,,t erren fötter oss en börda uppå«. Hurn saligt att få mot-
taga å men sorgen af Herreus hand! Men han gör dock ännu mera:
,,l)an hjelper oss också«. «Hau för i stor bedröfwe·lse«. Huru un-
derbart! Han sjelf kastar ofs i luttringselden. Sjelftva sorgen borde
kännas ljuf, alldenstund den kommer af Herren Men ännu mer
gör Herrem «han hjelper dernt igen«. Till sorgerna äro loi likioäl
sjelftoa skulden. Det är derföre billigt, att toi sörja i dem. Det
förbjudes ej heller af Herren, om det blott sker på det rätta sättet.
Om mår sorg icke är bukens och werldens, utan en sorg öfwer syn-
den, så är den efter Gads sinne. Den sorgen är en helsosam sorg,
ty hon kommer åstad bättring till falighetz hon är moder till den
fauna glädjen.
Uppfyll oss, Herre Jesu, med din nåd under det nya året, pä
det tvi mätte glädja och fröjda oss i dig! Amen.
« I s
OudS julhelSnmg
»Wareu icke förfärade; si, jag bådar eder stor glädje, hmilken
allt folket tvederfaras skall ; ty i dag är eder född Frälsaren, som är
Kristus Herren, i Davids stad«.
Ett gladare budstap har tvål aldrig ljudit öfwer tvär syndiga
jord än detta euglabndskap, hwilket i den heliga julnatten kom
Betlehems-herdarne att jubla af fröjd, sedan den första förskräckelsen
öfwersi det owäntadt underbara, som de blefwo ioittnen till, något
lagt g.
Wid tiden för uppfyllelsen af alla de löften, hmilka under gamla
testamentet utgjort föremålet för hwarje faun, efter den af Gad ut-
lofmade frälsningen törstande Israelits innerligaste längtan, rådde
det djupaste andliga mörker ej- blott der ute i den wida hednawerl-
den, utan äfter i Judaland, det utkorade folkets land. Men tillika
hade just i följd af den rådande otron, det allt allmännare wordna
affallet och det deraf för de fä öftoerblefna följande stora betrycket,
längtan efter den genom profeten Malakia utlofmade förbundsengeln,
Messias, Frä·lsaren, nått sin högsta höjd. Detta finna tvi bekräf-
tadt af den rättfärdige Simeon och den fromma Hanna; ja äftven i
heduawerlden förefanns denna brinnande åstundan att skåda och till-
bedja den tonnng, som skulle frälsa, icke blott Israel, utan alla jor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
