Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-7-
Amalektternm
,,Jag toill slå ihjel dem«, sade jag,
,,Hwem mill du slå ihjel?« frågade
Hans och såg högeligen fbrroånad ut.
,,Annrlekiterna«, smakade jag.
,,Htvem ät det?« frågade Hans.
Jag kom ihåg att han icke loariti
kyrkan för landtvårk, och jag började der-
fbr förklara för honom, hivad pastorn
sade.
,,Ser dn, han hdll en predikan ttsroer
Saul och Amalekiterna, dessa syndare,
om lnvilka lHerren hade befallt honom,
att han helt och hållet skulle utrota dern-
och toidare om huru Saul liiroät sko-
nade dess konung Agag, i det han icke
lät dbda honom. Orh pastorn sade tvi-
dare, att han fruktade mycket att många
af lyrkogåugarene alldeles liknade Saul,
derfitr att de icke kämpade emot sina
Annan-kilen
Och nu förstår dn, att pastorn me-
nade att svåra Amalekiter äro tvära fel
och sonder, och att han fruktade att roi
alls icke roisSte hivar wåra Amatekiter
ivoro att sinna, så att han roar temli-
-oeh det tville ju ändå jag mara-
hme «e’n det icke hustrun som aspar
hemmet?« — Och dermed gick han.
Medan jag höll på att duka af bor-
det, war jag litet förargad itfrver, att
jag hade talat få skarpt till Hans, ty
han roar ju icke en troende menniska,
Och
dessutom roar han mycket mera medgör-
lig än jag. Men nog roar det harar-
ligt att midt i ansigtet få hdra, att jag
hade en Agag att kämpa med, då jag
tvar säker pa, att jag icke kände till nå-
gon sådan.
Då måndagsmorgonen grydde, mar
det första jag upptäckte, att jag ej hade
någon såpa i huset. Det mar då också
förargligt, ty jag hade satt ruin twätt-
kittel på elden och tänkte få sluta i tid
min twätt. Men då nu ingett fann-s
som kunde gå efter såpa åt mig, måste
jag gå sjelf. — Och då jag korn tillbaka,
mar jag ganska trbtt och olustig. Hnrn
kunde jag glömma såpan? Jo, jag hade
främmande på lördagen, och detta måtte
mäl hafwa warit orsaken.
Aek ja, denna måndag blef en riktigt
ledsam dag fitr mig. Det blåste en torr,
gen toiss på, att toi, i stället fisk gjjshet lvind, så att dammet rdk omkring
dräpa dem ana, rake den förnämsta Asim- eng. Lokomo- som roa hängde upp tok
tetitcn Agag lefwa.
så ordagrant pastorns ord, men det roar
hans rnening«.
Under det att jag talade detta fbr
Hans, satt han stilla, derpä stod han
upp och sade smateende: «Ja, Anna,
jag tänker det skall blifroa dig srvårt att
pina lifroet nr din gamle Agag«.
Jag blef riktigt förargad, ty det hade
aldrig fallit mig in, att jag hade någon
Agag att dräpa. Nag tänkte jag, att
jag hade några af dessa mera manliga,
icke så frnltansloärda Amalekiter, att
strida emot, men att jag skulle hafiva
en sådan froår herre som en Agag —-
nej, det kunde jag icke tänka. Derfiir
smakade jag i en nagot skarp ton: »Hans
dn, missa menniskor skulle sitrft sopa rent
toid sin egen ddrr«.
»Ja, det är jnst det jag menar«, sade
Ja, dksm mm- jcke att torka, föllo ned och blefwo smutsiga
och det blåste få starkt, att jag icke kunde
få störarne med klädsnitrena att stå stilla.
iFortsJ
Logårndk föreningen
Influtna medel och gå okt t lita
nrjitl as fabrikörers Vtomrswi ; 10 nrk af
domprosten Dahlberg. 25 mk os en «toitn till
sattiga«, 5 mk af herr Kajetstij och 10 rnk as
fröken Maud-lin
Behüllningen af theaftonen imiesionshufet
den 27 december 1893 utgjorde 34 mk 20 p.
Till törnrån för fattigshfiireuingen 1 parti
kläder af fru Nordmali. d:o från SJ Mårten-
(genonr fröken Wettersthy och l par skor af
fristen Randelin.
Ljno sök missionohnsets bebos af skitarna
Jerulvall 3 rJ och Kajetskij 2 L, herr Aud rklm
5 il, mat-am Lundström 2 ts, outtrnud 2 och
madam Wirtanen 2 E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
