Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—30-.
köttet. Huru ofta besanna sig ej den
himmelska såningsmannens ord: «Men
somt föll på stengrunden, der det
icke hade mycken jord, och det gick
snart upp, emedan det icke hade
djup jord, men uiir solen hade gått
upp,förbråndeö det, och emedan det.
icke hade rot, förtorkades det« (Matt.
13: 5—6). När intet går emot, så
långe alla tvtsa ett blidt anlete, innan
lidanden kamma, är allt godt och tvät.
Pten ,,når bedröfwelse eller förföl-
else påkommer för ordets skull,
rar tager han anstått-.
Men om tvi ock redan en längre tid
gått i Herrens stola, rönt Hans nådl
och smakat Hans aga. njutit a den
frid, svin öftvergår alltsörstånd,o fröj-;
dats östver den salighet, Han oss beredt«
i tvår Herre och Frälsare Jesus Kristus,t
äro tvi ej och få ej tvara sätta för fall:
e,Den tom står, må se till, att han
Icke faller«.
Gat det nu så, att tvi ej östva oss
i tålamod, bur lätt taga tvi ej anstöt
af det tors, Hel-ren pålägger; tvare sig
sedan att detta toks pålägges ossi form
af hån och smälek å tverldens sida,eller
långtvarig sjukdom, fattigdom m. m.,
eller ock långtvariga och ihållande fre-
stelser. Faran att tröttna på den törn-
beströdda mågen är ofta närmare än tvi
kanna ana. Och det gäller för lifwet
att ej tröttna under tampen mot tött
och werld. Det gäller sannerligen att
hälla ut ännu en tid. Läggom derför
på hjertat denna uppmaning: ,,tvaren
tålige intill « errens tillkommelse-lä
Meu det t lamod, som är af nöden,
finna tvi ei i tvår egen barm. Endast
wid Jesu hjerta lära tvi oss tålamod.
Blott smärtornas nian kan lära osskons
sten att tåligt lida bedröftvetse. Oåll
derför blicken stadigt fästad på Gads
lam, som borttager tverldens synder.
Se, hur tåligt han lider, då han bär
dina synder. ,,Lik fåret, som föres
till sluttning och lik ett lam, som
tiger för dem, som klippa det, så
upplåt han icke sin mun« (Ef. 53: 7).
O, der toid Jesu hjerta, i hans öp -
nade sida lära tvi ass det trimmas-
som werkar bepröfwelse, men bepröf-
welsen tort-kar hopp och hoppetlåter
icke tomma på stam.
Snart kommer han som komma
stall och dröjer icke. En härlig fe-
gerkrona tväntar oss då. Herre Jesu,
hjelp dn oss tåligt förbida din tilltvin-
melfe. . . O.
Ur twånne furstars lif.
En för sitt snille och goda hjerla ut-
smärkt hertiginna firade sin födelsedag i
sitt palats i en tyst residensstad, der hon
bosatt sig och utweckladc en sådan wäl-
göreuhet, att en tviss engelsk lord om
henne icke titan skål sade: ,,hon och tvål-
görenheten äro synonyma (littydiga)
begrepp«.
Gratnlationerna hade nyss slutat, och
furstinnan ämnade just draga sig titl-
batn från mottagningsrummet, då skynd-
samma lätta steg hördes i trappuppgån-
gen derutanför.
,,Ah«, sade hon för sig fjelf småleende,
«det är mina dottersonen som komma
för att luckönsta migl«
Så war det äfwen· Tivå rasta gos-
sar om 10 och 11 år, Ernst och Albert,
skyndade in. Wördnadsfullt lyssnade
hertiginnans hand, närmade sig först
Ernt och sade med flytande tunga-
» ag gratulerar dig af hela mitt hjerta,
lilla mormor-, och önskar att den gode
Guden måtte betvara dig frist i ännu
många åk, samt att du alltid måtte
hålla af oss«.
,,Nå tvål«, genmälde hertiginnan, «det
sista beror egentligen på ek sielstva. Om
J åren goda och fromma och lydiga, så
stall jag alltid hålla af er. Hnr är det,
han J, sedan J förra gången gratulera-
den mig, tvarit flitige och snälle gossar?«
«Ja då, tära mormor«, försäkrade
Ernst och började flinkt uppräkna allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
