- Project Runeberg -  Åbo Stads-Mission. Blad för inre missionen. / 2:dra Årgången. 1894 /
38

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—38-.

alla slag, är toatsatnhet ytterst af nöden.
Och, dyre männer, tvi haftva ju ännu
tttåttga oli heta strider att kämpa ut,
innan toi stå på himmelens strand.
Låggotn derför på hjertat denna tvår
frälsares uppmaning!

O, må toi med denna tvartting inför
toåra ögon minna-Z, att ingen krönes
utan att han redligett täman Må tvi
alltid komma ihåg, att wi lefwa i en
ond werld, der lögnens furste herrskart
Glömtnotn ej, hur listig han år, hur
många bnndtsförtvandter han har orl)
huru tnånga hatt redan förderftoat för
tid och etvighet. O, han letnnar oss ej
i fred, så långe tvi hembåra Jesns tvår
hyllning. Han fordrade itt hyllning af
sjelfwer Gads Son. Hau stall ort tipp-
bjuda all sin förmåga att twinga oss
ned på toåra tnån inför sig. J detta
syfte anfaller han oss med sitta fre-
stelser. Oelt inst då — i frestelsens ögon-
blick. toid frestarens första anlopp, toid
frestelsens första np tvaknande inom oss
— gäller det att itågkotnma Jesu råd:
Mai-ett och bedsen.

Men hwarnti består detta tvatandeå

Tåttkom hår på det naturliga roatandet.
Tsen sostvande år fullkotnligt omedtoeten
om de faror, som hota, Men har den
softvaude rtpptvaknat, då år han ju be-
redd att möta faran. Han widtaget
nödiga mått och steg redutt wid farans
annallande. Ont ntt t. ex. ett tittfband
ärnar göra inbrott i ditt hns, icke är du
in så likgiltig, att dn, fast dn bliftvit
toarstodd, lägger dig att sofwa? Nej, ty
då toore det nie med dig. Dn makar
med tvapen i hand, beredd att förstoara
ditt lins och dina kära egna.

Nå tvål, så förhåller det sig åswen
med det andliga makandet. Softoer du
itnnu fyndens tunga stinna då toet du
ej, i htoilien fara dn ständigt stvåftvar.
Men har du af Gads nåd npptvaknat
från fyndasöntnen, »då tvet dn att många
faror hota dig. Ar dn nu obekytttrad
om din toälfård, söker du inbilla dig att
ingen fara är å färde, då glömmer dn





snart alla hotande faror — oey infant-
nar inom kort i din förra säkerhet.
Och detta sker i fall dn sörsnntntar nå-
demedlens brnk. Om dn derentot i fa-
rans stund griper till ordets och bönens
tvapen, då tvårjer dn dig mot fiendens
angrepp. Men ont ock ingett fara för
tillfället år att toiinta, behåll dock toap-
net i din hand, orlt du skall erfara att
så länge ordets stoård atoni-blir i ditt
hand, katt dn ej insomna. Så under-
bart år det tvapnet Gude- ord.

O, må tvi då flitigt antttånda ordet.
Det allena håller oss tvaktta. Gettom
ordet waknade tol nr syndens djupa
sömn. Detsamma styrker under fortsatt
britt toåra ögonlock, att de ej falla igen-
Bediotn åftven utan återtoåndo. Bönen
år ett ostoikligt botemedel mot benägen-
heten att somna. Jesus, hjetp oss maka
och bedja! K. O.

llr twanne furstars ltf.
Gerts-)

Ett år förflöt. yrsvettiginnan sirade
åter sin födelsedag. Aker tvoro gratula-
tiotterna öftoerslbkade och hennes båda
dottersöner, Ernst och Albert, stormade
upp till hertiginnan för att bringa henne
ljtoar sitt hyllning.

Mormodertt mottog sina dottersöner
ömt och tillgistoet. Hoa begärde nu att
få weta, hnrn de anmändt förra årets
födelsedagsgåftom

Ernst tvar åter genast redo att tipp-
råkna allt, hivad han skaffat sig för de
10 sredriksdorerum först en liten mario-
nett-teater, ett dragharmonita, ett posi-
tiv för små konserter och till sist ett
armborst för sljtttösningar.

,,Och dn då?« sporde hertiginnan
Albert, då denne teg och slog ned ögo-
nen, ,,hnr har du antoändt dina pengar?«

,,Jag har ..... jag tånkte..... jag
år«, stammade Albert; mer kunde han
ej få fram.

«Jag toet redatt«, inföll hertiginnan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abomission/1894/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free