Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—47-
Ålsiar du mth
En dag fick pastor Krutnmacher i
Tyskland besök af ett person, sotn tvar
djupt bekymrad dstver sina synder. Han
tvar ttära förttvislans brant; han kunde
icke tro, att Gud tville toara honom nå-
dig och ansåg sig derför ohjelpligt för-
lorad. Hans bekymmer bestod deri, att,
när han förestlilde sig Jesu fråga: äl-
star du mig? kände han sig icke med
sanning kunna stoara annat än: nej,
Herre, du toet min köld, tttina synder
och öfwerträdelser, du tvet min ljumma,
skrymtaktiga bön, du tvet, att jag icke
älskar dig. Och nu swigtade jorden
under hans fötter, han toar wanmäktig
as ångest· Så lont han då till strum-
macher och tttgöt för honom sitt be-
tryckta hjerta. »Wäud ont frågan«,
sade denne. När Frälsareu lxrågar
dig: älskar du mig? så fråga onom
strax tillbaka-. älskar du mig? Ty se,
aldrig kan din kärlek till honom wara
den grund, hwarpå du katt bygga din
frid och ditt hopp. «Deruti bestar kärle-
ken, säger Johannes, icke att tvi hafwa
älskat Gud, utan att han har älskat oss
och sändt sin San till ett försonin för
tvära synder«. Denna tröst ur udd
ord bles en himmelsk balsam för den arme
mannens förkrossade hjerta. Kristi kär-
lek, som östvergår all kunskap, uppenba-
rades söt hans hjerta och uppfyllde ho-
nom med tnod och tröst. Han förtryts-
lade ej längre, utan tned barnslig glädje
kunde han kasta sig i Jesu armar och
säga: Herre, du tvet allting, du tvet,
att jag älskar dig. tAngnstana.)
Glava «i hoppet.
«Waren glada i hoppet«, sä er
aposteln. Och horn wätbehöslig är icke
denna förmaning? Fl ena sidan förhåller
det sig nemligen så, att menniskan, ska-
pad till salighet i Gads gemenskap, icke
tan testva och känna sig lycklig utan
glädje; å andra sidan åter har hon ge-
nom synden sörtoerkat den sanna lädjen.
Wertden försöker att med tillhjelp as
allehanda nöjen, alltså på ett konstgjordt
sätt, förskaffa sig glädje-. Men en så-
dan glädje kan icke tillfredsställa? Blott
de kristna äto i besittning af den sanna
glädjen. Dock dör här noga ihågkom-
mas, att de hastva sin glädje i hoppet.
De närmat-ande förhållandett gifwa just
ingett anledning till glädje. Ottt tvi
endast i detta listoet skulle hoppas på
Kristus, så wore tvi uslaste as alla
menniskor. Men derutibestår tvår glädje,
att tvi toeta oss toara ett framtidsfolk.
Wi kunna då tvara glada i hoppet.
Mett hoppet förutsätter trott. Tron
grundar sig på den försoning, sottt alla-
redan har skett. Och i denna tro glå-
der sig hoppet åt de ting, som framde-
les skola uppenbaras. De kristnas hopp
är ett tvith hopp, sotn icke låter tomma
på stam, det-före få tvi redatt i sorge-
dalen tvara glada i hoppet.
Mamnet Jrsue tjjrtper allena.
Låtom osts sätta tvår förtröstan på
Kristus Jesus med all tillförsigt! Gad
lage tnig i denna stund eller i morgon
nr detta lifwet, så tvill jag lemna det
efter mig, att jag tvill erkänna och be-
känna Jesus Krtstus för tttin Gnd och
Herre. Detta har jag icke allenast lärt
utur Skrifteu, utan ock genant många-
handa stor erfarenhet; ty det namnet
Jesu-s har ofta hulpit mig, då annars
intet har kunnat hjelpa mig.
Sålunda har jag beggedera på min
sida, ord och gerning, Strist och erfa-
renhet; den käre Guden har rikeligeu
beskärt mig beggedera. Men det har
tvarit mig bittert nog; ja har ock der-
öfwer utstått mången stoar anfäktning.
Men sådant har tvarit mig ganska godt
och nyttigt. Luther.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
