- Project Runeberg -  Åbo Stads-Mission. Blad för inre missionen. / 2:dra Årgången. 1894 /
71

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sph-

med afseende ii kärleken och ännu sämre
med asseende å malt och förmåga. Det
står icke i min malt att gitka mina
barn lyckliga. Derföre anförtror jag
dem ät den himmelske Fadren. Men
från min bristfälliga kärlek kan jag lii-
loäi sluta till att hans tärlel, nå och
trofasthet äro oändliga och sörmä allt.
Om jag älskar mina harn, mycket mera
han de sina. Om jag af hiertat beder
för mina barns salighet, mycket mera
tviii han allas tvår salighet. Ar jag i
stånd att uppoffra allt för mina barns
ycka, mycket mera han. Så har han
icke heller skonat det dyrbaraste han
hade, sin ende Son, utan giswit honom
ut för oss. Och emedan han gjort en
sådan uppoffring, skulle han då icke
giswa oss allting annat med honom.
Sannerligen gör han det. O, huru sa-
ligt, att så lvara hans barn och salig
uti hans saligheti

ö. Uret framför mig på bordet går o-
upphörligt; ingen enda af de flyende minu-
terna kommer äter. Alldeies som med
tvingar flyr tiden bort. Snart ha da-
gar, lveckor och är gått och en hel lifs-
tid sörlidit såsom en dröm. Och med
tiden sörmandlao och sörsroinuer allt
det timliga och jordiska. Snart är ti-
den förbi och etvigheten börjar. Act,
huru sträng är icke tidens lagi Lii en
wäldig ström rycker den allt nied fig.
Ouru olycklig är icke den menniska, som
fäst sitt hjerta ioid det timliga och äl-
siar werlden; intet stadigt botten har hon
under fina fötter. Herre Jesus, drag
bort mitt hjerta från werlden helt oci
hålleti Omgjorda och utrusta mig ti
svags, ty jag wet alls icke när du tvill
kalla mig att- fara hädan. Hjelp mig
att aldrig glömma Inin främlingskap pa
jorden eller det rätta hemmet der uppe
hos dig! — Dack, tväl att tiden gårl
och Gad-s afsigter fullbordas, den enas
eter den andra. J denna fåfängliga
llroaro, detta usla lis, denna sorgedal
och syndalropp äro tvi utsatta för alla



tvindar och stormar. Wi längta ester

fridens hamn, ester ewighetens lugna
strand, att det så städa Herren Jesus
ansigte mot ansigte och ·älla oss till de
heligas otaliga stara. » ja, Gnd gifwe
den sälla tid må lomma, När han sör-
samlar uti sin frid De fromma«, o. s. tv.
,,Beredd du håll mig, o Jesu Krist- Att
tvänta Din uppenbarelse, när du sist
Stall hemta Ur jemnierdalen, Frän sor-
gen, ytvalen, Din brud till dig uti him-
lasalen«. Ja, amen.

s. Några ord blott. Jag talla-
deB på sjukbesök Framkommen till stäl-
let såg jag en hop menniskor, hlviltg
samlats för att af sin lärares mun fa
höra Gads ord. Men emedan jag hade

mycket slyndsamt, war jag icke i tillfälle

att willsara deras önskan såsom jag
gerna welat. Kunde dock icke låta dem
gå alldeles med oförrättadt ärende, utan
talade till dem i allra största korthet öf-
wer ett par verser i nya testamentet.
Men emedan Gud med sitt ord skapat
himmel och jord, ho pas och tror jag,
att han med de s orden bespisade
hungrande själar. Herrens ord är les-
Ivande och kraftigt. Några ord blott
ur hans mun,oeh själen är tvederqmickt.
Det i korthet men ofta hörda ordet är
bättre än om tvi dagar igenom hörde
det och sedan åter läte bli en längre
tid. Ett barn behöfwer ju icke heller så
mycket mat i gången, men i stället desto
oftare. Så förmanar aposteln äfwen
oss att, säsom nyfödda barn, åstunda
ordets andliga, oförfalskade mjölk, på
det tvi genom henne må tilliväxa· Helga,
o Herre, oss uti din sanning; ditt ord
är sanning!

Loswad ivare Gnd och prisadt hane
stora heliga namn alltid, och ewinnerli-
gen för all den godhet, som han bewi-
sat mot tvära själar och ännu dagliäten
och stundligen bewifarl O att det rn tte
förkunnas till alla werldens ändar, och
att allt hivad ande har måtte beivekas
att med oss förhärliga tvår gode, barm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abomission/1894/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free