Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-92-
egna sammankomsten — den allmänna gudstjensten — såsom
somliga hafwa för sed, utan förmanande hammaer och detta
få mycket mer som J sen, huru dagen nalkas« kEbr 10:
21—25), Forts.)
Försoningen.
»Hwarmed skall iag blidka Horten? Med bugande för
den höge Gudm? Skall iag blidka honom med bränneosser
och årsgamla kalfwar? Menar du, att Hel-ren bafwcr behag
till många tusen wädrar, eller till olja, om än otaliga ström-
mar fulla woro? Gile- sknlle jag gifwa min förste son för min
öfwertrådelfe2 Eller mitt lifs frukt för min själs fynd?«
Mika 6: 6, 7.
Detta är ett botfärdigt folks stämma, som ljuder oss till mötes
nr dessa ord. Erinringen om de otaliga nådebewis, hwarmed de
blifwit bewärdigade, hade hos Israels barn skärpt känslan af deras
synd och owärdighet, samt bragt öfwer deras själar skum och för-
skräckelse. Der stå de nu med sänkt hufwud; och ur djupet af de-
ras hjertan kämpar sig den frågan fram: Hwarmed skall jag blidka
Herrev?
J alla tider och i hela werlden har denna fråga sysselsatt men-
niskoanden. Ofwerallt möter oss ett bemödande att finna swar på
denna fråga. Jcke blott inom det förlofwades landets gränser dar-
rade jordens pelare gf den Allsmäktiges näpsande, och wacklade ber-
gen för hans hot. Ofwerallt urladdade sig de gudomliga domarnes
owädetc Det kunde icke blifma fördoldt för folken, att den Alls-
mäktige är en förtärande eld för sina fiender. Genom alla slägten
går en outplänlig känsla deraf, att de äro främmande för Gud och
cäldenärer inför honom, och derföre äfwen ett sträfwande efter att
slörsona Gud. «
Och i fattning stå hedningarne, hwilka underkasta sig de grym-
maste späkningar, bära det dyrbaraste, de ega, till sina altare-n, låta
sönderkrossa sig under sina gndawaguars hjul eller störta sig i ström-
mar, för att dermed tillköpa sig näd af den osynlige, — i sanning
stä dessa mörkrets barn trots all sin förwillelse dock sanningen wida
närmare, än det wanartade och ogudaktiga slägte i tvär beprisade
upplysta tid, hwilket icke will weta någonting as denna fråga, utan
betraktar den såsom idel dårskap. Det är oändligt mycket mera
upplysning i mantran hos de der wildmarkens söner, än i otron hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
