Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s-—119-—
sände honom till sin afmelsgård, att
han stnlle störa hans smin. Dä be-
gärde han uppfylla sin buk med
draf, det stoinen med föddes, och ho-
nom gaf in en.
»Det pas ar in pä oss alla«, insdll
kamraten, pä nytt asbrntande läsningen,
»roi ära allesamman tig are, och det
tunde wara iättre med oss, än det är.
Fort ätt; lät oss hära, huru det gick«·
« å besinnade han sig sjels och
sade: huru många min faders lego-
drän ar hafwa bröd nog, och jag
förg s här i kungen Iag will stå
upp och gå ti mm sader«, läste den
unge mannen med stälswande stämma.
Men wid detta ställe stannade han
twärt, och kunde icke läsa widare. Alla
tvoro rdrda, och på alla hade det lästa
gjort intryck. De flit-gångna äten trädde
fram i deras rätta ljus fdr den nn e
mannens själ, och den enkla evaiigeliskila
berättelsen kastade en hoppets sträle äf-
wer hans kommande lis. Hans fader,
hans moder, det dswersldd, som herskade
i hemmet, den kärlet, hans der åtnjutit,
tjenarene, som alla hade nog, och sä
han sjelf, sonen, och hans nnwarande
iställning, hans fatti· dom och det sdratt,
an genom sitt lätt nniga och dåraktiga
lis ådragit sig, allt det stormade in pä
hans sil med en här af tankar, som
alldeles lifwertoäldigade honom.
Denna dag och denna tilldragelse blef
en mändpunlt i den förlorade sonens
lis. Han sbtte räd hos den tvän, som
warit ett redskap i Herrens hand till
hans wäckelse. Denne satte sig i slir-
bindelse med den unge mannens sdräls
drar och det med sådan framgång, att
en länge satuad.och limt älskad son slir-
des ti baka till hans jordiska hem, och
hivad ännu bättre war, han wände om
till sin himmelske Fader. Och han er-
for, huru sanna och trofasta Oerrens
ldsten äro, och särstildt detta ord as
Jesu mun: »den till mig kommer,
honom kastar jag icke ut«.
« Aådens regn-
» Hur wälgiirande är ej ett ymnigt
regn efter langrvarlg torkat De gulnade
ltegarna slirwandlas i ett nu likasom
· enom ett under till gränslande fält,
Igtvilka losma god skörd. Blommorna,
lhrvilta halft sbrtortade redan tycktes in-
wigda ät en säker död, lysta äter upp
lsina nedbiijda, hängande kalkar-. Trä-
ldens ldswerl antager äswen inom tort
·ett helt annat utseende. Allt andas
nytt lif efter det uppfriskande regnet.
Aftven på wåra sinnen svettar regn es-
ter ihållande torka förnyande och upp-
friskande Särsiildt fräjdar sig landt-
mannen, när himmelens regn tvattnar
hans sält. Redan ett enda märkt moln
tvid horisonten är ofta noä tillräckligt
att stämma hans sinne ti fritid och
kinlsel Dnster misströstan häll redan pa
Iatt slå rot i hans bedrdstvade hjerta.
Men nu, det mdrta uppstigande molnet
kommer såsom ett glädjens budskap från
werldarnas skapare, bådande tvälsignelse
! ät den tdrstande jorden. De fdrsta regn-
dropparna redan stämma hans hjertas
strängar till los och pris ät Honony
som fäder soglarna under himmelen och
klädets markens liljor långt skänare än
Salomo i all sin prakt. Och när Ran
sedan ester det wälsignande regnet 1 ter
sina blickar ila liftoer de sält, der han i
sitt anletes swettsått på en stirhoppning,
hur jublar ej då hans hjerta; och med
en glimmande tär i dgat nppsänder han
ur tacksamt hjerta sitt los till Hondur-
som låter sin sol uppgå dswer onda och
goda och låter regna dswer rättfärdiga
och orättfärdiga Med skäl tunna mi
derfdr talla ett sådant af hela naturen
efterlängtadt regn ett nådens regn.
Men det naturliga näderegnet utgdr
den härligaste bild as den nåd, som ge-
nom Jesus Kristus flddar dswer tvär
syndiga jord. Ack, när själen ester sä-
dana torra tider, hwilta tidt och ofta
återkomma fdr alla Guds barn, igen
sär smala Herrens ljuflighet i snndaslir-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
