Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—130-—
dit ej fiendernas skott nå? Och har det ej derjemte warit så, att,
om också du i din klentro glömt, hwad du i din erre och Frålsare
eger, Han dock ej har förgätit dig? Ack, hur d raktiga äro wi ej
ofta, när wi med Assaf fråga: »Will då Herren förkasta för
ewigt och ingen nåd mer bewifa? År det alldeles ute med
Hans godhet, och blifwer Hans löfte för alltid om intet?
Har Gud förgätit att wara nådig, eller har Han i wrede
tillyckt sin barmhertighet?« (Ps. 77: 8—10). Men Herren öf-
werbewisar oss om wår dårskap. Han ställer oss sitt ord före.
Han likasom uppfångar oss med sina uådelöften ur otrons djupa
matten. Och nu stanna wi, besinna oss och taga oss till att be-
grunda löftets innebörd. Uppmuntrade af det ord, Herren genom
sin Aude sålunda ställer oss för ögonen, anförtro wi oss i barnslig
tillför igt åt Honom i bönen, metande att Han hör oss, när wi ropa.
s m en sådan erfarenhet talar David, då han säger till sin
Gud: ,,Mltt hierta besinnar Ditt ord: «Söken mitt ansigte!«
Ditt ansigte, Herre will jag söka. Fördöli icke ditt ansigte
för mig, bortwifa ei i tort-de din tjenare, ty Du är min hjelp,
förskjut mig icke, öfwergif mig icke, min frälsnings Gudi«
(o. 8, 9). David likasom fattar och fasthåller Herren wid Hans egna
ord och nåde-löften, såsom om han sade: Dn Herre har ju bjudit
mig att söka Ditt ansigte, Dn har ju sjelf sagt: åkalla mig inö-
den, derför söker jag nu Ditt ansigte och åkallar Dig i min nöd, och
på grund af Ditt eget löfte måste Du nu höra och hjelpa mig.
Ack, att också tvi lärde oss att mer och mer taga Gud på orden!
Ja, käre broder och syster, ordet, det ewigt sanna och lefwande
ordet, af Guds mun utgånget, är och förblifwer den fasta grund, på
hwilko wi i alla lifwets skiften och under alla förhållanden utan
twekan, och utan fruktan att den skall wackla, få bygga wårt hopp
om tröst i lifwet och frid i dödens kalla famntag. Hör, min wän,
huru fast den grunden är! Jesus säger: «.Hianuelen och jorden
skola förgås, men mina ord skola icke förgås« (Matt. 24: 35).
Stig, håller ej en sådan klippa att bygga på? »Herrens ord är
sannfärdigt. och hivad Has- lofwat, det håller Han« (Ps. 33: 4).
Det är Gud sannfärdig, som genom sin tjenare David så talar.
Och profeten Esaia betygar, att ,,wår Gads ord blifwer ewinner-
ltgen« (Es. 40: 8). När nu Guds Aude påminner oss t. ex. om
ett sådant löfte: »Jag är med eder alla dagar intill werldens
ande«, så få wi genast tillägga: hwad Han lofvat, det håller
Han; och när Ioi närmare besinna hwad detta Jesu löfte werkligen
innehåller-, att Han nemligen, trots allt hwad wårt wankelmodiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
