Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Under återtåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
visade det sig nödvändigt, fick man underkasta sig att stanna
i sadeln hela natten.
»Jag tycker ändå, att vi borde draga mot öster»,
sade fältkornetten motvilligt, »åt den sidan ha inga
rödrockar visat sig.»
»Men det blir en omväg på omkring sjuttio mil»,
invände majoritetens talman, en ung karl, nästan en gosse,
»och hästarne ha redan fått så mycket de tåla för i dag.»
»Sant», medgaf befälhafvaren, »men hvad gör det,
om vi nå hufvudstyrkan ett par dagar senare än
beräknadt är. Taga vi vägen österut, kunna vi tåga i korta
dagsmarscher och hvila hvarje natt.»
»Det är nog också sant», sade en gammal boer och
strök eftertänksamt sitt långa skägg, »men vi ha ledsnat
på att skumpa som galningar mellan kopjerna och öfver
karoon, vi vilja komma till kommendanten och hvila ut
ordentligt. Det behöfs för både människor och djur, och
det här ströftåget har varit ansträngande.»
»Den raka vägen är den kortaste», inföll gossen muntert.
»Ja», återtog den, som nyss talat, »och de
rödnac-kar vi sett västerut äro nog desamma, vi upptäckte i morse.
De ha liksom vi ridit hela dagen och känner jag dem rätt,
orka deras hästar ej springa alls. Mellan oss och dem kunna
vi lätt lägga tio mil och hvad fråga vi sedan efter den truppen?
»Men de äro framför oss», inföll van der Nath otåligt.
»Hvar finnas de då?»
»I nordväst härifrån. Huys såg ett stort dammoln
bortåt tyskens öfvergifna farm.»
»Det kan vara boskap.»
»Men det är engelsmän.»
»Efter du är säker på din sak, draga vi oss väl litet
åt öster och gå omkring dem», sade den gamle boern, en
skinntorr gubbe, som föreföll att länge sedan hafva
passerat den gräns, då en man orkar deltaga i långa ridter
eller sköta ett gevär. Där han stod, utgjorde han en
präktig typ för en härdad fritluftsmänniska och alltjämt
strykande sitt skägg och kisande med de små rödsprängda
ögonen mot solskenet, tillade han som ett ovedersägligt
argument: »Det är just de långa omvägarne, som fördärfva
hästarne »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
