Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Fäktningen vid Koopmans kraal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io7
för att se, hvad fienden ämnade företaga. De hade märkt
parlamentären och när engelsmännens eld inställdes i norr
och väster, upphörde äfven de att skjuta. Och då allt
enligt deras förmenande var slut, företogs ett angrepp från
söder. Återigen inträffade en af dessa oberäkneliga
händelser, på hvilka en nutida slaktning ständigt skall visa
sig så rik. Allt var ändradt och likväl skred en trupp till
anfall, det var omöjligt att misstaga sig på dess afsikt.
Männen bakom stenmuren utbytte frågande ögonkast,
ämnade de andre verkligen gå löst på dem. Så började de
ropa och hojta för att göra fienden uppmärksam på stridens
nya skede.
Allt var förgäfves. Anfallets upphetsning gjorde de
stormande döfva och blinda, och de, som hörde något,
togo skriken för hån, hvilket än mer ökade deras vrede. Med
gnistrande ögon och raseri i sina hjärtan störtade de framåt.
»En galen hund har bitit dem», sade en man bredvid
van der Nath, som förundrad frågade sig, hvad detta skulle
betyda.
»Där ser man, hur rödnackar föra krig», skrek en annan
ursinnigt.
»Parlamentären är ett af deras vanliga bedrägerier»,
vrålade en tredje ilsket.
»Skjut, karlar!» tjöt en fjärde, när fältkornetten
alltjämt teg.
En enda snörrätt salva brakade från stenmuren och
på femtio meters afstånd trettio af de stormande till
marken. Sedan fortsatte mausergevären sitt fördärfbringande
arbete på nytt, och hufvudyr, förblindade och ursinniga
tumlade de engelska soldaterna ned bakom byggningen,
målet för deras angrepp. Några störtade uppför trapporna
och kommo ut på vinden. De ämnade genast taga upp
striden från sin fördelaktiga position, men det ovanliga
lugnet rundt omkring dem gjorde dem eftertänksamma, ty
skjutandet från kraalen hade äfven upphört, så snart de
funnit betäckning. En officer stack ut hufvudet genom
en glugg på taket och uppfattade genast hvilka
förändringar situationen undergått. Likblek drog han sig tillbaka
gick tyst ned till sin förman och rapporterade:
»Slut, kapten.»
»Ar ni förb—d, Wilkes», larmade kaptenen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
