Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Under Afrikas himmel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIO
»Det är väl som ni säger, herr kommendant», medgaf
majoren — »men» — och han kunde ej hindra sig att
återkomma till samtalets utgångspunkt — »vi väntade inte att
finna mer än några smärre ströfkårer så här långt söderut.»
»Mina herrar», ljöd nu Wallous artiga svar, vi hafva
tagit för regel att aldrig göra det, man väntar af oss.
Kriget blir — så att säga — mer omväxlande, när det föres så.»
»Hm», grymtade majoren med en tydlig känsla af att
vara utsatt för drift — »ifrån högkvarteret hafva vi erhållit
säker underrättelse, att någon större styrka ej fanns söder om
Betlehem.»
»Ifall ni se er omkring, mina herrar, kunna ni lätt
öfvertyga er om motsatsen. I morgon skola ni se, det än
tydligare, då de Vlies är här med hela sin kår.»
»Bästa herr kommendant, det är otänkbart ...»
»I morgon, sade jag, vi ha order att invänta honom här.»
Officerarne hade hastigt blifvit mycket allvarliga.
Det . kulle hafva varit löjligt att längre betvifla ett si
bestämdt påstående, de hade återigen varit utsatta för ett
af de många spratt, den rörliga fienden oupphörligt
spelade deras generaler. Och hvad majoren nyss yttrat var
dock bokstafligen sant, ingen hade väntat att träffa en
större styrka, de Vlies jagades enligt de sista rapporterna af
tvänne öfverlägsna arméer några hundra mil längre norrut.
I stället befann han sig på en dagsmarschs afstånd, det var
ett besynnerligt krig detta, där aldrig någon visste hvad
som var sant och där samma sak ständigt måste göras om
ett par gånger utan att den verkan, som därmed åsyftades,
någonsin nåddes. Och än besynnerligare var fienden, som
efter att ha slagits till marken, alltid reste sig med nya
krafter och än okufligare stridslust. När man ej var
förbittrad öfver hans djärfhet återstod intet annat än att
beundra honom.
»Jag har gjort ett litet ströftåg västerut», fortfor
du Wallou. »Herrar engelsmän äro ofantligt hjälpsamma,
de bygga banor och anlägga telefon- eller telegrafledningar
litet hvar stans, men vi kunna tyvärr inte visa oss tacksamma,
vilja vi ha en järnväg göra vi den själfva. Jag har också
roat mig med att rifva upp förbindelserna i ryggen på en af
edra kårer. Nu har den litet att syseisätta sig med, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
