Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. En af dem, som förstå att begagna makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Gamle Joe har redan stukat er i gemen, jag skall följa hans
föredöme och kväsa dig, som är en af de värste bland dem
alla. Nu ska’ vi undvika alla störande afbrott, jag är
angelägen att få ett slut på det här och det skall roa mig att se,
hur du tager saken.»
Han gned förnöjd sina händer och kastade en skadeglad
blick på van der Nath, som stod kvar vid skåpet ännu
hållande handen på den fläck, där hans stulna pengar en gång
legat.
»Ja, gamle Abraham, vi voro vid mitt löfte. Hade
det varit en vanlig landstrykare, ni sparkat ut ur distriktet,
skulle han kanske tagit emot slag och skällsord och gått, så
vida han inte dröjt en dag eller två i något hål för att tutta
eld på edra usla svinstior första mörka natt. Men den här
gången var det en gentleman, ni behandlade som en skojare,
han brydde sig inte om att krångla på något gammalmodigt
vis, han väntade. Och för resten, ha ha ha, skulle jag ju
hämta mina surt förvärfvade slantar, du medger väl, att
tjugo pund inte var mer än skälig ersättning för en sådan spark.
Himmelska makter, det värker än i min stackars kropp, när
jag tänker på den.»
Van der Nath log för första gången under samtalet.
»Nå, för att göra en lång historia kort», inföll Blenkins
och låtsade ej se hans leende, »jag tog mitt och gick , . .
tills vidare. Men jag gick inte långt, åh nej! Jag höll mig
i närheten, jag arbetade på farmarne i trakten, jag kröp
för de gamla skenheliga psalmskrålarne, jag bugade mig för
deras tjocka käringar, som voro så okunniga, att de inte ens
begrepo att skrifva sina egna namn, tvi tusan! Ja, det och
mer till underkastade jag mig, ty jag ville nå mitt mål.»
Van der Nath mönstrade mannen framför sig. Det
var samme krypande stackare, hvars hunger han en gång
stillat och som han klädt upp i några aflagda klädespersedlar.
Han medgaf, att han endast gjort det ogärna och han hade
förebrått sig denna känsla, ehuru karlen varit honom
ytterligt motbjudande. Sedan hade han utan
samvetsbetänkligheter sparkat honom ut ur distriktet på samma sätt som
det folk, hvaraf karlen skröt att vara en medlem, förut jagat
honom från sig. Blenkins hade varit en pestböld, som hotat
att sätta sig fast på det lugna Samhälle, där han fallit ned,
han stal eller blef åtminstone på goda grunder misstänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
