Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. En af dem, som förstå att begagna makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
oss inte, men att det har sina skäl, tror jag mig kunna
påstå. Ni såg, hur jag gick in till boergubben där borta och
ni såg, hur jag kom ut igen. Det kan aldrig vara tu tal om,
att inte karlen framför har fått sin ranson rättvist, neej min
själ! Eller hvad skall man tro, när man ser en annan, hvars
ögon hålla på att trilla ur skallen och hör honom skrika:
»Jag har gjort det, gör din plikt och skjut mig!» — »Tag din
bössa och kom ut», svarade jag till det, »ladda den här
inför mig och jag skall växla skott med dig på tjugu stegs
afstånd.» Men han bara sliter sig i peruken och tjuter:
»människa, för guds barmhärtighets skull, döda mig, döda
mig!» Jag medger, att jag blef liksom litet blek om nosen,
för han skrek i ett: »döda mig, döda mig!» Sådant
är aldrig lustigt att höra, jag gick också min väg.»
»Korporal!» sköt Craggs in.
»Håll munnen, när jag talar.» Och sedan han tystat
ned den andre, gick Mc Dunn oförtrutet vidare. »Nu är
min tro den, att gubben och den här fylltratten Blenkins ha
några ouppgjorda affärer, hvad vet inte jag. Blenkins
har fått en afbetalning på sin ryggtafla och det unnar jag
honom, men med en, som beter sig som gubben, efter att
ha språkat en halftimme med vår vän där, står det inte rätt
till, de ska’ ingen få i min skalle, om han också bultar den
mor som biffstek. Neej gossar, här ligger något under och
vi ä’ förda bakom ljuset. Den här Blenkins har proppat
en lögnhistoria i polisofficern och han har trott honom, jag
vet inga dummare kroppar än de vid fältpolisen. Sedan
ska’ sex ärliga högländare traska milslånga vägar för att en
stinkande fyllbult vill utkräfva sin privata hämnd,
För-döme min mors ende son, om han inte hellre går ensam mot
ett fientligt batteri än han kröker ett hår på en karl, som bara
skriker: »döda mig!» han må vara hur som helst i öfrigt.
Nää, det står inte rätt till och när man så betänker
kaptens ord, att jag skulle taga vara på regementets heder, hm
. . . Neej gossar, ju mindre vi befatta oss med den här saken
desto bättre för regementet.»
Det var allt annat än vänliga blickar, som riktades på
Blenkins, där han gick. Han tycktes också känna dem
i sin nacke, ty han vände sig hastigt om och sade.
»Ha ni slutat än?» Och då han ej erhöll något svar,
tillade han. »Det kommer att bli en treflig rapport, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
