Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Vid branten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
. . . En salfva från kopjen skall öfverraska fienderna, göra
dem betänksamma, de skola vädra en fälla, spilla några
timmar på recognosceringar, angripa er där . . . och jag
hinner ordna allt på min plats.» Han såg ut öfver slätten,
där raderna af khakiklädda soldater ökade sig, som om
outtömliga källor på en gång sprungit upp ur marken och låtit
långa bäckar med blixtrande vapen och stridslystna människor
orma sig utför sluttningen. »Ännu dröjer det, innan de
hinna oss, men när det skett måste ni skaffa mig andrum,
tid . . . tid, ju längre desto bättre. Kornett van der Nath,
kornett Westhuizen, män från Dornenburg, jag litar på er
offervillighet!»
Det gick en svag susning genom de fyrtios led, männen
rätade upp sig och några började redan ladda sina gevär,
medan Jan van Gracht höjde sin hesa stämma och tryggt
sade:
»Eh, det skall väl inte gå sämre nu än annars. Vi lita
också på er, kommendant, och hafva vi blott ryggen fri, så
viker ingen af oss.»
De Vlies nickade åt gubben, tryckte van der Naths
hand och sade allvarligt:
» Farväl!» Det syntes, att detta enda ord kostade honom
en stor ansträngning, men han var van vid, att den ene
efter den andra af hans vänner försvunno och slukades i
krigets hvirfvel, han bemästrade sin rörelse och hälsade
militäriskt.
»Tack!» sade van der Nath. »Du har gifvit mig, hvad
jag åstundar.»
»Du också», mumlade de Vlies nedstämd och hans
känslor bröto oväntadt ut. »Du är lycklig du, Abraham, som
slipper bevittna slutet.» Strax därpå var han sig åter lik,
sköt hatten bakåt på nacken och spände ut bröstet, som
för att fylla det med luft. Han visste, att tusentals ögon
voro riktade på honom ensam och han tvingade sig att se
glad ut, det ingaf andra mod. Efter ännu en kort hälsning
åt dornenburgarne, som tysta och allvarliga höllo där,
samlade han tyglarne och sprängde bort, följd af den skara, som
väntat honom nedanför kullen.
Van der Nath såg tigande efter den satta figuren,
tills den gömdes bakom en höjd. Hvad han blifvit förändrad,
han. som alla de andra. Kriget formade om människorna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
