Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. De mortuis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ag6
och när de återstående hunnit samlas kring krönet, under»
höllo de därifrån en oafbruten eld mot angriparne p&
slätten. Den öfverretning, som alltid följer striden åt„
steg till kokpunkten. Männen skuro ilsket tänderna,,
bådo eller svuro, då de ej slungade smäderop mot fienden,,
som ej hörde dessa vanmäktiga yttringar af en lika van»
mäktig vrede. Bullret blef bedöfvande, explosionerna
följde tätt på hvarandra, stora stenar slungades högt i
luften och föllo ned igen, krossande allt, som råkade vara
i deras väg. En vild, vanvettig yrsel grep männen och
de utförde handlingar, för hvilka de aldrig skulle kunnat
göra sig reda. Slagfältets salta blodlukt, oset af svedt
ylle och krutångorna kittlade deras näsor, hjärnorna ar-»
betade svindlande fort, febern rasade i deras ådror och
när de sågo fienden envist närma sig, skrattade de gällt;
af raseri.
En gubbe bad högt sitt »fader vår», medan han ur-»
sinnigt lossade det ena skottet efter det andra. Hastigt
reste han sig upprätt, obekymrad om faran, och fortsatt®,
att skjuta. Med ett dån, som kom trumhinnorna att
skälfva, kreverade en granat tre meter längre ned, allt
sveptes några sekunder in i röken, som bolmade upp,.
Då den skingrades, låg hans kropp utsträckt mellan två.
stenar och tjugu steg ifrån den rullade ett oigenkännligt
föremål utför sluttningen: hufvudet, som slitits från bålen,.
Så snart han sett det, sprang en gosse upp, och knytande
händerna mot fienden for han ut i skymford, hvilka
icke-ens hans närmaste grannar förnummo. Nästa ögonblick:
slets han sönder vid en ny explosion och slungades som er*
blodig trasa framför missionärens fötter.
»Hvad är detta?» kved gubben ångestfullt.
»Krig! Hör du det, du, som ännu talar om män»
niskokärlek på en jord sådan som denna», skrek van
de?-Nath, som anat hans fråga utan att höra den.
Den gamle hörde lika litet hans ord, och med ett
virrigt uttryck i sina skrämda barnaögon tog han fram,
sin bibel och började läsa högt, liksom hade det varit
möjligt för en människas stämma att öfverrösta detta
obeskrifliga larm.
Det kved och jämrade i luften, klipporna
darrade-och marken skalf. Eftermiddagssolens strålar föllo snedt4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
