Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. De mortuis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3or
förtviflan. Men så tog boernaturens betänksamma lugn ut
sin rätt och en man sade lågmäldt:
»Det tjänar ingenting till, kornett.»
Och genast tillade en annan:
»Vi äro för få.» Han tog några steg från honom.
Det gick rundt i van der Naths hufvud och han
famlade efter ett stöd. När han stod där, krutstänkt,
sönderrifven och smutsig, hände något underbart. Liksom i en
vision såg han Simeon Flicks gängliga gossgestalt på
stenkumlet i öknen och hörde hans gälla stämma genom
nattmörkret. Detsamma som så ofta skett med andra af hans
folk, män och kvinnor, skedde äfven med honom.
Öfver-retningen, hans fruktan, längtan efter döden och mycket
annat, som han ej hade tid att förstå, förenade sig till ett
sällsamt helt och kom honom att likt Jan van Gracht nyss
förut tala med en brådska, som hotade att förtaga honom
andedräkten. Han visste knappt, hvad han sade, ljudet af
hans egen stämma träffade hans öron, men han kände icke
igen den, det var en annan, som talade genom hans mun.
Männen hörde den förändrade rösten, gåfvo akt på de
stirrande ögonen, som ej sågo något, och den, vördnad de
sedan barndomen varit vana att visa den, som steg upp
och vittnade i församlingen, grep dem. En efter en vände de
om, gingo tillbaka och samlades kring van der Nath.
»Vänner, kamrater, hören mig!» ropade han i full extas.
»Tänken icke på stridens larm och det utgjutna blodet! Nej,
nej, kommen blott ihåg, att detta är edert fosterland, hvars
rätt att vara till ej kan köpas för högt. Må vi spilla vårt blod
bland dessa klippor, må vi stupa och blifva borta, hvad betyder
det hvar vi falla, blott tio af vår stam äro fria. Vänner,
kamrater, filistéerna hafva kommit hit med hästar och vagnar för
att trampa ned våra fält, bränna våra gårdar och döda oss
alla. Herrens vrede är öfver oss, fiendens kanoner dundra
som himmelens åskor, hans härskri ljuder högt, hans ögon
glimma af hat och vrede, våra lif äro tillspillogifna. I dag
eller i morgon, hvad mer? När vår tid är ute, kan intet mer
hända oss på denna jord. Men de därborta bland bergen
skola räddas, vi kunna hjälpa dem, må vi offra oss och andra,
må.vi döda och dö!»
Missionären kom till stället, och hållande bibeln högt
i sina händer afbröt han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
