<chapter name="Hvarför jag är s. k. absolutist"> Skälen för och emot den s. k. absolutistiska ståndpunkten i nykterhetsfrågan hafva så ofta framhållits och vägts emot hvarandra, att ämnet kan förefalla tämligen utnött och utsikterna att kunna öfvertyga dem som hafva en annan uppfattning skäligen minimala. Att jag det oaktadt dristat taga till orda i just detta ämne och begagnat mig af ett erbjudet tillfälle<footnote>Föredraget hölls vid en s. k. nykterhetskurs. Med utgifvandet af detta föredrag, som är att betrakta såsom ett »personligt ord i nykterhetsfrågan» och ej såsom någon Svenska Sällskapets för Nykterhet och Folkuppfostran programskrift, har Sällskapet velat understryka betydelsen af deras föredöme, som genom sin ställning äro kallade att utöfva ett uppfostrande inflytande isynnerhet på den uppväxande ungdomen.</footnote> för att en gång få framlägga offentligt hvad som för mig i denna fråga varit det bestämmande, beror alls icke på, att jag anser mig kunna bjuda några egentligen nya skäl och synpunkter, än mindre, att jag tillmäter någon synnerlig vikt åt hvad jag kallat ett mitt personliga ord i nykterhetsfrågan. Men jag har trott, — särskildt på grund af innebörden i ofta hörda inkast mot den s. k. absolutismen, — att åtskilliga rätt vanliga missförstånd törhända skulle kunna häfvas och fördomar hos en och annan öfvervinnas genom klarläggande af de grundsatser, efter hvilka jag i detta stycke handlar, och som ingalunda i allt samstämma med hvarje annan absolutists. Mitt särskilda syftemål har sålunda varit att öfvervinna den tvekan, hvarmed jag vet, att så många verkliga nykterhetsvänner betrakta det som de kalla absolutistens ensidighet och öfverdrift. Men jag är å andra sidan medveten om, att ett och annat i det följande torde komma att skorra i öronen kanske lika mycket hos dem som, praktiskt sedt, äro mina meningsfränder som hos mina motståndare. Mina uttalanden vilja blott fattas som uttryck för min personliga öfvertygelse; denna deras starkt personliga färg