- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 1 /
5

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA AFDELNINGEN Förord och inledning - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ännu ingen fordomsfri granskare af denna händelse
satt i fråga, att ju icke ifrågavarande revolution
räddade Sverige från undergång. När man betänker detta
blott som en gifven sak, ett resultat, så vill det synas,
som vore det mindre sjelfva den afgörande handlingen,
som förtjente den allmänna belåtenheten, utan fastmer
de resultater, hvilka den frambringade. Om dessa
frukter är det ej tid att ännu yttra sig högt, ehuru
man kan taga för afgjordt, att om dem en opinion
snart fäller utslaget. Öfver sjelfva ”räddningsmedlet”
torde, enligt vår tanke, ingen hafva mer träffande
yttrat sig än författaren till dessa rader: »att svenska
revolutionen var icke, såsom den första franska,
föranledd af ett behof att omskaka och omskapa
samhället i dess innersta rot, hämnas seklerslånga, blodiga
oförrätter, nivellera samhällsklasser och förstöra egande
rätt; hon var ej heller, såsom den engelska på
1640-talet, föranledd af religionsförtryck och religionssvärmeri,
som kanske äro de mäktigaste häfstänger att
uppröra folket; — hon var föranledd af ett lugnt,
men djupt kändt missnöje med ett enstaka moment
af styrelsens gång.»[1]

Ett af statshvälfningens resultater, som i våra
dagar ådragit sig ett högt uttaladt ogillande, var det
steg: att alltför öppendagligt och egenmäktigt visa
det ephemera och osäkra i dynastiska beräkningar,
eller, för att tala tydligare, låta Skriftens ord gå i
fullbordan: att barnen skola straffas för fädernas
missgärningar. Man anför på ena sidan, att Gustaf IV Adolf
ensam felat, ej hans gemål och ännu mindre hans
barn. Kronprinsen, då först på tionde året, kunde, skild
från sin far, erhålla en uppfostran, som kunnat hugna


[1] Vinterbladet, N:o 1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/1/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free