Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA AFDELNINGEN Förord och inledning - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förflutna — säkert är, att ett sådant folk snart skall
veta att rättfärdiga sig i verldens ögon genom att
krossa sitt förnedringsok.
Såsom vi nyss yttrade, hör man ofta ifras mot
statsförändringar, liksom vore dessa de största
olyckor; men, intygar ej naturen sjelf genom sina
ständiga revolutioner, att rörlighets- och
förändringsprincipen utgör hufvudvilkoret för allt lif? Betänkte
menniskan detta och äfven litet oftare sin egen in- och
utvärtes ofullkomlighet, samt bortlade hon derunder något
af sin stora sjelfviskhet, så skulle hon lättare kunna
inse, att allt af högre art, som blifvit förvist till denna
planet, blottar sin gudomlighet just deruti, att det ej
subordinerar sig under det närvarande ögonblicket, utan
eger makt att höja och sänka sig, allt eftersom längtan
drifver det till något bättre, eller svagheten till något
sämre. Hur skulle annars den fria viljan existera
utan en sådan förflyttningsförmåga — denna vilja, som
är menniskans företrädesrätt i hela skapelsen, t. ex.
framför blomman, hvilken uppspirar och vissnar på
samma fläck, utan aning om något framåtskridande? Detta
är stillaståendets medvetslöshet, som ej har något
behof och derför dör med sig sjelf. Men menniskan
måste deremot lefva i sig sjelf, för att uppnå sitt
mål, och hennes lefnadsprocess måste gå derpå ut,
att alltjemnt taga nya och, om hon så kan, skönare
former, alltsom tanken klarnar och hennes själ blir
evigt ny. Menniskan kan derföre icke tänkas stå stilla:
hela hennes bestämmelse måste vara en ständigt
fortgående omskapelse.
När detta gäller den isolerade menniskan, så
måste det gälla henne ännu mera, då hon betraktas
såsom en länk i familje- eller samhällskedjan, der
hon ej allenast ansvarar för sig sjelf, utan jemväl för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
