Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA AFDELNINGEN Förord och inledning - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man må bedöma den olyckliga monarken med
all möjlig stränghet, men fråntaga honom kan man
ej, så vida rättvisan får afgifva domen, att han var
en man med många förträffliga egenskaper; ty
grunden var god, ehuru byggnaden, som sedermera
uppfördes på densamma, icke motsvarade underlaget.
Genom Gustaf Adolfs lif går en rättvisa, som är högst
lofvärd, äfven der den ej begrep att rätta sig efter
omständigheternas kraf eller räckte till att skilja svart
från hvitt. Att han ej förstod att afvika från den
af honom antagna hederns väg, för att förlora sig
eller komma fram på statsklokhetens och intrigernas
smygstigar; att han ingenting ville vinna på
sanningens bekostnad; att han lefde och föll för en idé, som
hans öfvertygelse trodde vara den förnuftigaste; att han
aldrig kunde förmå sig att ombyta karakter för dagen
och begagna Janus-masquen, utan blef sin natur
trogen allt igenom; detta och mycket annat väcker ett
lifligt interesse för hans enskilda person. Man skulle
kunna säga: att hans dygder som menniska — blefvo
orsaken till hans fel som regent.
Den småaktighet och godtycklighet, som stämplade
flera Gustaf Adolfs regeringsåtgärder, böra mindre
sökas i något uppsåt att stöta förnuftsskäl ifrån sig,
utan snarare anses som en följd af den bedrägliga tro på
ofelbarhet, som så ofta gör despoten till en narr af
första ordningen. Konungens flera författningar om
titulaturen; kungörelsen af d. 6 April 1799, rörande
stadgadt förbud mot »caffes införsel och bruk»;
förordningen d. 26 Jan. 1802, »om det ansvar, hvartill
svensk adelsman gör sig skyldig, som sitt adelskap
eller någon ridderskapet och adeln tillhörig laglig
rättighet sig afsäger», och hvari det heter: »att en svensk
adelsman, som hädanefter sitt ärfda eller förvärfda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
